Monsterjägaren (Lagiacrus)

Medlemsblogg / Speldagbok / 8 Maj 2010

Stunden är kommen, tiden är inne då Lagiacrus ska falla.

När jag nu sitter i lägret och slipar till min lans inför striden som jag kom hit för, så börjar man tänka tillbaka på tiden som gått sedan jag kom hit. Det känns som då tiden jag var glad över att ha dödat en Great Jaggi är väldigt långt bort, den tiden då jag för första gången såg Lagiacrus hur jag då flydde i skräck medan jag denna gång villigt ska gå in i kampen mot detta monster och komma levande ur den, det är iallafall planen. Stunden innan en jakt på ett sådant stort monster, medan man förbereder sig på allt som kan hända, ja då är tiden som man ska tänka tillbaka och minnas det som har varit och dra lärdom av allt, både det som har gått bra och det som har varit dåligt.

Lansen är nu slipad, sätter fast den på ryggen så jag lätt kan röra mig, plockar på mig lite drycker som kan behövas tillslut tar jag även upp min sköld som står bredvid mig. Jag är redo, tiden är inne inga fler undanflykter att inte ha död på Lagiacrus, det är han eller jag som ska falla nu.

Jag springer mot det ställe där jag tror att han ska befinna sig, samma ställe som jag sist såg honom när jag jagade bort honom, dock är han arg denna gång, han är här för att döda mig och inget annat. Kollar på landskapet som jag ser på vägen, växtätarna som äter gräset, köttätarna som antingen jagar växtätarna eller tänker ha död på mig, men jag lägger de bakom mig utan att skada dom, det är ett annat monster som är mina tankar. Kommer fram till området, redo att få möta Lagiacrus, men han är inte där, bara några Ludroth som vill äta mig. Bestämmer mig för att hoppa ner i havet och där under ytan finner jag honom, mer arg än någonsin, detta är början och bara en av oss går levande ur.

Med lansen i vänster hand och skölden i höger gör jag mig redo att slå till. Jag simmar närmare honom men jag kommer inte långt förrän han tar fart och attackerar och sedan finns det inget stopp på honom, han attackerar om och om igen så ofta jag kan stöter jag till med lansen in i bröstkorgen på honom. Jag finner efter en liten stund hur hans mönster är, hur han attackerar och så, trodde jag iallafall för då bestämmer han sig istället för att skjuta något som man bäst kan förklara som bollar av elektricitet mot mig, vilken tur att jag har skölden att skydda mig med för vatten och elektricitet är ingen bra kombination.

Minuterna går, jag får in träffar på honom men han verkar aldrig tröttna, jag däremot känner hur smärtan och orken börjar ta slut. Jag har ju mina drycker men vad hjälper dom när jag inte får någon chans att använda dom, jag förbereder mig för ännu en av dessa attacker som är så kraftiga att skölden och armen inte klarar av att stå emot. Men till min förvåning kommer Cha-Cha och hjälper mig, Lagiacrus börjar jaga honom istället och jag får några sekunder andrum att få i mig mina drycker som ger mig mina krafter tillbaka. Tyvärr är Lagiacrus för svår för Cha-Cha och han måste ge sig tillbaka till lägret, jag fick dock de sekunderna jag behövde och känner mig redo att attacker. Men vad händer? Lagiacrus simmar längre bort i vattnet, kan han ha blivit så skadad att han också behöver vila sig?

Dock så måste detta få sig ett slut så jag följer efter, längre bort från land och djupare ner under vattnet, tur att jag fick med mig små små syretuber som kan hjälpa mig i nöden. Där nere, i djupet av vattnet fortsätter våran strid, om jag trodde att han hade börjat bli tröttare så syntes det inte, för han hade blivit så mycket argare, han lät mig inte komma närmare, utan han tog sats, attackerade i hög fart för att sedan göra om det. Men även jag måste få ha tur ibland, denna tur visade sig vara att han missade mig i en av sina attacker och körde rätt in i bergsväggen istället och jag fick min chans att attackera. Sedan höll jag mig nära väggen då han inte kunde backa ifrån mig där och jag kunde komma i nästrid, efter en bra stund ser jag hur trött han har blivit, jag gissar på att alla mina slag mot bröstkorgen tillslut måste ha tagit sönder den.

Lagiacrus simmar mot en grotta och jag är inte sen att följa efter, det är nu jag måste ta tillfället i akt att få död på han. Vi kommer till någon kammare utan vatten och jag låter han inte få någon chans att vila, jag attackerar med allt jag har och han gör likadant, ingen vill ge upp, hans attacker tar sig igenom mitt försvar hela tiden och jag blir bara mer och mer skadad, jag hoppas bara att jag själv har ork att uppbringa slag som känns på honom. Tillslut, när orken är som minst, sätter jag allt eller inget när han kommer emot mig i hög fart gör jag detsamma mot honom.

Ligger där på marken i en grotta, djupt under vattenytan och kollar upp i taket, undrar vad som hände egentligen. Reser mig upp på staplande ben och kollar på kroppen av en död Lagiacrus med min lans stickande ur bröstet, hur den hamnade där minns jag inte, är dock bara glad över att det är över. Börjar min resa tillbaka till byn för att berätta om min triumf och att det är över, byn är räddad, trodde jag iallafall.....