Förståelse som utmaning

Medlemsblogg / Diskussion / 12 Juli 2010

Kommer ni ihåg Little Nemo: The Dream Master till NES? Om inte så är det inte hela världen men det kan vara en fördel om ni minns spel från er barndom som ni då ansåg som svåra.

LordKat på That Guy With the Glasses tog upp ett intressant frågeställning när han denna veckan spelade Little Nemo: The Dream Master i sitt segment "Until We Win".

Han började tala om det som ett spel som han ansåg som väldigt svårt när han var liten och jag kände personligen exakt likadant men samtidigt tänkte jag "Men det känns inte lika svårt idag" och sekunden senare säger han detsamma och boom så har vi en spännande tankegång. Varför Var Little Nemo svårt för mig som barn men när jag spelar det idag eller ser det spelas så förstår jag inte vari det svåra låg? Svaret måste ligga i erfarenhet men inte den erfarenhet som gör att ens reflexer blir snabbare utan snarare den erfarenhet och förståelse hur spel fungerar samt är uppbyggda som man samlat på sig genom åren. Det är förmodligen en stor skillnad på hur Alex 9 år respektive Alex 29 år uppfattar spel.

LordKat tar upp hur spelet är ickelinjärt och hur det räckte för att utmana oss förr i tiden. Jag förstår tankegången. Idag är det inget märkligt att söka högt och lågt efter föremål. Öppna världar är inget märkvärdigt alls längre. Uppe på detta förstår en erfaren vuxen spelare banstruktur och spellogik bättre än ett barn, i alla fall ett barn på 80-talet eller 90-talets början innan det fanns ett överflöd av Wikis, Gamefaqs och Internet-media att hämta information ifrån. Oavsett tror jag faktiskt vi tänker, tolkar och agerar annorlunda som vuxna än vi gjorde som barn.

Det var en intressant punkt som ledde till lite insikt. Det är alltså inte en fråga om nötning och att man lärt sig spelet utan mer en fråga om att förstå basläggande koncept runt speldesign. Det är den där saken som sitter i hjärnan på oss som säger "Jaha... det krävs väl tre träffar för att besegra detta" och "nu kommer kameran visa mig vart jag skall" eller liknande. Jag tänkte sällan så när jag var liten, man bara spelade och så fick man se vad man lärde sig och kunde memorera.

Nu vill jag så klart höra er syn på saken och gärna lite exempel på spel som ni uppfattar annorlunda rent svårighetsgradsmässigt idag än för 15-20 år sen p.g.a. ovan nämnda skäl.