DS räddar mig alltid om sommaren.

Medlemsblogg / Reflektion / 24 Augusti 2010

Varje sommar är det likadant.

Jag säger till mig själv; "Den här sommaren ska du minsann sitta inne och spela episka RPG, fartfyllda racingspel och medryckade FPS. Låt sommarnatten sakta bli morgon utanför ditt fönster samtidigt som eftertexterna rullar."

Men jag är så dålig på att lyda mig själv.

Istället blir det parkhäng, spontanresor till andra delar av världen, fester sent in på småtimmarna och när det regnar blir det film eller Tv-serier. Spelandet lyser med sin frånvaro. Jag kommer på mig själv med att jag inte har köpt ett spel på flera veckor. Jag har inte ens besökt en spelbutik eller kollat vilka spel som släppts. Jag surfar sporadiskt in på Gametrailers, IGN, Gamespot med flera lite snabbt för att se ifall någon bomb har släppts i spelvärlden. Det kanske inte låter som ett problem. Resor, fester... Vad mer kan man begära liksom? Men problemet är; jag vill ju så gärna vara en nörd. Alltid.

För om någon skulle fråga mig, just nu i detta ögonblick, om jag verkligen var en spelnörd skulle jag nog svara "Nja..." och hoppas personen frågar mig igen till hösten och vintern när jag och spel har ett mycket intimare förhållande.

Den enda anledningen att jag ens kan svara "Nja..." istället för ett ärligt "Nej" heter, som alltid om sommaren, Nintendo DS. Jag spelar lite innan jag somnar, jag spelar när jag åker längre resor och ibland tar jag med mig en filt ut på gräset när det är strålande solsken och ligger där och spelar.

Picross 3D, och Zelda: Spirit Tracks.

Det är mina spel sommaren 2010. Det är dom som gör att jag fortfarande i höst kommer minnas hur det var att spela TV-spel. När jag nu nyligen flyttade till en ny bostad har jag inte ens brytt mig om att koppla in någon stationär konsol, medan Nintendo DS ligger där på nattbordet - och får vara det som kopplar samman mig med spel. Därför är det inte så konstigt att jag också varje sommar längtar lite extra till hösten - eftersom det dels finns en massa spel att ta igen samt en massa upplevelser att se fram emot. Jag sneglar lite på mitt Xbox 360 som står bredvid mitt datorbord och funderar om jag ska koppla in det ikväll. Kanske så sakta låta mig uppslukas igen. Sedan ser jag att det ska bli fint väder under morgondagen och bestämmer mig för att ge mig ut och fotografera då istället.

Ibland hade det varit lättare att bara haft ett intresse. Att bara älska spel och inte störas av allting annat som kan komma i vägen - eller kanske bara att älska att spela under hela året. Nu när jag dessutom börjat bygga en hemmastudio för att spela in musik finns det ytterligare skit som stjäl tid. Jag försöker dessutom lära mig att bli riktigt bra på att spela piano.

Jag önskar jag vore femton igen då jag struntade i högstadiediscon för att stanna hemma och spela.