Bayonetta - Omöjligt eller automatiskt?

Medlemsblogg / Reflektion / 15 Februari 2010

Jag pustar ut och lägger kontrollen på soffbordet. Äntligen är det över. Det känns lite som att komma hem efter en lång dag på jobbet.

Problemet med Bayonetta var för mig svårighetsgraderna. När det kommer till story känner jag mig tillfredsställd. Problemet med striderna är för mig de olika svårighetsgraderna.

Om man spelar på normal styr man som jag förstått det alla attacker själv, medan de enklare svårighetsgraderna hjälper till med att justera attackerna till häftiga kombos. På normal tyckte jag striderna var fantastiska, otroligt roliga och dynamiska, tills spelet ungefär halvvägs blir helt sanslöst svårt.

Efter att ha spelat ett par kapitel utöver halva spelet byter jag därför till en svårighetsgrad enklare, dels för att det inte är roligt att få sämsta utmärkelsen varje kapitel och dels för att jag inte vill förstöra något av ilska. Till min förvåning spelar spelet på den enklare svårighetsgraden i princip sig självt, vilket helt tar bort det roliga ifrån striderna.

Ska det vara så svårt att balansera ett spel? Ska det behöva vara omöjligt eller gå automatiskt? Trist att enklare ska behöva betyda att de förändrar det som är roligt med spelmekaniken.

Kanske är det bara jag som är dålig? =)