Fifa 10

Recension / Xbox 360 / 21 Oktober 2009

Varje höst måste EA göra sitt yttersta för att vi spelare ska lägga pengar på den nya Fifa-versionen och inte bara nöja oss med förra årets dito. Fredrik tittar på hur de lyckas denna gång.

Det skryts alltid om hur fantastiskt årets nya Fifa-spel är. Hittills måste man säga att EA har lyckats väldigt bra med att motivera fotbollsälskare att varje år vilja spendera sina pengar på en produkt som i grund och botten är en uppdatering av ett spel som bara har ett år på nacken. Ett spel som i sin tur är en uppdatering, och som i sin tur... i all oändlighet kan det tyckas nuförtiden. Vi har redan sett att Fifa 10 toppar alla försäljningslistor och det är därför en lätt match att konstatera att det enorma företaget har lyckats ännu en gång. Men är det motiverat? Borde vi hoppa över tian och vänta tills något helt nytt dyker upp? Faktum är ju att spelmekaniken är likadan som tidigare. Har man spelat Fifa 09 är det hur lätt som helst att hoppa in och spöa skiten ur vilken kaxig nybörjare som helst.

För mig, som förvisso spelat en fruktansvärd massa fotbollsspel genom åren men som aldrig varit en fanatiker när det gäller denna genre, är frågan kanske ännu mer relevant: Går jag miste om något alldeles extra om jag bara nöjer mig med mitt Fifa 07 som ligger och dammar? Bör jag kanske satsa på Fifa 09 i stället? Det kostar ju bara 199:- och även i det fallet kommer jag att lägga vantarna på ett mycket stabilt fotbollsspel.

Efter att ha lagt uppskattningsvis 20 timmar på Fifa 10 kan jag ge ett solklart besked: Detta är den ultimata versionen. Så här långt givetvis - Fifa 11 kommer kanske att bli ännu vassare. Men tian erbjuder så mycket nytt att ingen som har minsta lilla intresse av genren bör hoppa över det.

Framför allt är det känslan av helhet som är så imponerande. Nästan vad man än tar sig för vävs det in i vad man tidigare gjort eller vad man kommer att göra framöver. Skapa ditt eget fotbollsproffs i Be A Pro och han dyker omedelbart upp i alla möjliga andra spellägen. Påverka ett lags framgångar i karriärläget och följden blir att laget förändras även när man använder det på andra håll. Detta är mycket genomtänkt och välkommet och det gör att spelets potentiella spretighet blir till något positivt. Det förlänger hållbarheten eftersom man inte kan låta bli att se förändringarna träda i kraft lite överallt. Fifa 10 är som en enorm spindelväv som så lätt skulle kunna gå sönder men som aldrig gör det. Det är mycket imponerande och kan inte lovordas tillräckligt.

Hållbarheten i ett Fifa-spel är av hävd mycket hög redan i utgångsläget. Just därför förtjänar EA Canada massor av beröm för att de helt uppenbarligen gjort allt för att skapa det ultimata fotbollsspelet. Även utan alla nyheter hade nämligen Fifa 10 borgat för många timmars underbar bollglädje. Jag räknar nämligen inte de uppdaterade spelartrupperna, de nya lagen och de nya ligorna som direkta nyheter - dessa ingredienser är absolut nödvändiga för att det över huvud taget ska kunna kallas ett nytt spel. Trots detta blir man alltid lika förtjust över att se att alla nya stjärnskott är representerade och att alla spelarövergångar är registrerade. En så enkel sak som att nu få spela med Zlatan i Barcelona på Camp Nou gör att man med ett nördigt leende spelar några extra matcher med just det laget. Givetvis har också spelarnas utseenden uppdaterats, nya arenor erbjuds... listan kan göras lång.

Men för en person som jag som kanske sammanlagt lagt 20 timmars speltid på de tre senaste årens FIFA-spel spelar egentligen inte nyheterna så jättestor roll. Det viktiga är att det känns som en genuin fotbollsupplevelse när man äntrar en arena och sparkar igång en ny match. Kan då Fifa 10 leverera på denna punkt? O ja. Spelmekaniken är minst sagt solid. Det finns närmast oändliga möjligheter när det gäller vad man kan göra med bollen och laget. Om viljan finns kan man i princip bli hur skicklig som helst. Under de 20 timmar jag hittills lagt på spelet har jag utvecklat min teknik och känsla för spelet väldigt mycket men samtidigt känner jag att jag skulle kunna bli så fruktansvärt mycket bättre. Detta är kanske det bästa betyg man kan ge till ett riktigt, riktigt bra fotbollsspel; det faktum att man alltid kan lära sig mer. Ronaldinho må kanske vara världens bästa fotbollsspelare men jag har svårt att tänka mig att han skulle nöja sig med en utmärkelse och sedan koppla av där uppe på toppen. Självklart kan han alltid bli bättre. Jag skulle garantera kicka Cyndi Laupers rumpa på "Girls just wanna have fun" i Singstar Party eftersom det handlar mest om att anpassa sig till spelet och inte nödvändigtvis om att vara en skicklig sångare. Och även om jag inte har några direkt belägg för det känns det verkligen som om jag skulle vara totalt chanslös mot Ronaldinho i Fifa 10. Spelet ger en nämligen alla möjligheter att se fotbollens sanna natur: en sport där bara någon med exceptionell talang och målmedvetenhet kan bli allra bäst.

För den erfarna Fifa-spelaren finns här dock drivor av nyheter och självklart ska inte detta förringas. Detta är ett måste i en spelserie där ett nytt spel släpps varje år. Ett exempel är tränarläget som uppdaterats med över 50 förbättringar, där realistiska övergångar och verklighetstrogna utvecklingskurvor för spelarna är några av de viktigaste. Spelet på planen liknar givetvis Fifa 09 väldigt mycket men inte heller här har utvecklarna legat på latsidan. Målet har varit att det ska kännas som att man spelar en riktig fotbollsmatch. Inget har lämnats åt slumpen - bristande spelmekanik ska aldrig kunna avgöra en match. Jag tänker inte gå in på de mindre detaljerna men nyheterna är många och alla har införts med slutmålet att skapa den äkta känslan. Fifa 10 är förmodligen så nära naturalism man kommer inom sportspel.

Känslan av realism i all ära - hur är det med spelglädjen? Ett spel må vara hur naturtroget som helst, men är det inte kul att spela är risken stor att skeppet kantrar rejält. Även här drar man dock en lättnadens suck: Fifa 10 är precis hur kul som helst. Jag har inför denna recension satsat mycket på att spela med och mot andra spelare lokalt, inte bara för att se hur det känns för mig som recensent utan även för att observera den allmänna stämningen som infinner sig. Såväl flickvän som kompisar har varit testpatrull och reaktionen har varit så gott som odelat positiv. En kompis till mig som ganska sällan spelar TV-spel satt hemma hos mig igår kväll och klockan tickade väldigt fort. Meningen "Jag måste ha en returmatch!" lämnade hans läppar ett antal gånger innan jag slutligen fick konstatera att det tyvärr var dags att få några timmars sömn för att orka med en ny arbetsvecka.

Det största testet av spelets förmåga att engagera genomfördes nog ändå för några dagar sedan när uppemot 20 av mina femteklassare frivilligt stannade kvar efter skolan på en fredagseftermiddag för att spela turnering i Fifa 10. Stämningen var på topp och i sedvanlig ordning var det en skön blandning av hög ljudnivå, irritation över ens egna insatser och motståndarlagets tur, snygga mål och dramatiska straffavgöranden som präglade eftermiddagen. Alla var inte odelat positiva till spelet som helhet men det berodde nog mest på att det var svårt att smälta de egna förlusterna. Jag snappade upp att spelet skulle hamna på diverse önskelistor och det är väl ett gott betyg om något.

Finns det då inget negativt att rapportera? Jo, självklart. Som vanligt lämnar kommentatorerna en del mer att önska, exempelvis. Man undrar lite varför Glenn Hysén i 62:e minuten börjar prata om att "det här ska bli en skitkul match" eller att en del ljudfiler är exakt identiska med Fifa-spel med flera år på nacken. Ett annat irritationsmoment är att det är så krångligt att skapa sitt eget Gameface på EA:s hemsida. Jag kämpar länge och väl, och när jag äntligen är klar funkar det av någon anledning inte att använda det i spelet.

Men dessa och en del andra småmissar kan knappt ens räknas som irritationsmoment eftersom spelet i övrigt är så genomtänkt, så kul, så komplett. När man hör de svenska tränarna ropa "Jobba hemåt!" från bänken eller när ett perfekt planerat och uppbyggt anfall ger precis det resultat man var ute efter, då inser man att Fifa 10 är inget annat än ett alldeles strålande fotbollsspel. Och som vanligt undrar man: Hur i hela världen ska EA kunna överträffa det här nästa oktober?