Med kontrollen i högsta hugg

GAMEcore.se / Multi / 14 Maj 2010

Vi på GAMEcore.se tycker att det är underskott av norrlänningar på redaktionen och att det är något vi bör ändra på. Säg hej till Robin och läs vidare för att få veta mer om honom.

Hejsan, jag heter Robin Stjernberg och jag älskar spel, förhoppningsvis lika mycket som du. Skillnaden mellan dig och mig är att du läser, jag skriver. Därför vill jag skriva det du vill läsa, på så vis blir alla nöjda. Jag har arbetat på ett par gratistidningar i Östersund innan, där jag skrev om spel och film, men det är alltid lite pirrigt att börja på ett nytt ställe. Speciellt med de fantastiska läsarna som GAMEcore.se har. Vi får hoppas att det här blir ett intressant möte och en jäkligt bra kombination. Alltså jag och du.

Uppvuxen är jag i Norrlands djupa skogar och har väl aldrig riktigt passat in. Missförstå mig inte nu - jag har aldrig varit asocial, utanför eller speciellt annorlunda i jämförelse med de andra barnen. Men när de andra spelade fotboll lekte jag Resident Evil med mina actionman-gubbar och när de andra brummande omkring med sina moppar varvade jag Wind Waker. Förutom skateboard och snowboard har jag aldrig varit intresserad av sport och spel blev mitt sätt att både ha roligt och vara en del av något. Vi var ett par stycken i klassen under högstadiet som upplevde livets stora ögonblick med en kontroller i handen (dubbla pistoler i Halo 2, OMG!). Och det är inget jag ångrar. Spel har och kommer alltid ha en otroligt stor roll i mitt liv, även fast jag inte har tid att spela alls lika mycket nu som tidigare.

För tillfället bor jag i Göteborg, studerar religionsvetenskap på Göteborgs universitet och siktar på att komma in på journalistik till hösten om allt går som det borde. På fritiden tittar jag gärna på TV-serier; vilket jag helt seriöst anser vara den absolut bästa berättarformen, tränar thaiboxning, umgås med nära och kära och skriver väldigt mycket om egentligen vad som helst. Jag räknar inte längre spelandet som en fritidssysselsättning, lika lite som att jag räknar mat eller sömn som det. Det är en så naturlig del av min tillvaro att det bara finns där i bakhuvudet. Jag hoppas att det är något som kommer att märkas när jag skriver för dig.