Tennisfeber

Reflektion / Multi / 30 Juni 2009

Såhär i tennistider är det något speciellt som vaknar inne i Fredrik. Han tar på sig vita shorts, vit pikétröja, pannband, svettband runt handlederna och går runt och kramar tennisbollar. Och så skriver han av sig lite.

Inom kort kommer ni kunna läsa min recension av Virtua Tennis 2009 (360) på GAMEcore.se. Jag jobbar också på en recension av Grand Slam Tennis till Wii. Det är väl inte direkt nån hemlighet att jag älskar tennis och verkligen även tennisspel. Men även om jag spelade en del Tennis och Super Tennis till NES respektive SNES var mitt klara favvospel som liten On Court Tennis till Commodore 64. Detta trots att spelarna flyttade sig av sig själva. Det var helt enkelt väldigt kul. Jag tyckte även det var sanslöst snyggt. Jag kommer till och med ihåg musiken till detta spel. Är det ens någon av er som har spelat det eller ens hört talas om det? Jag gillade också, som många andra, Cup Final till samma plattform, spelet som saknade titelskärm och som man praktiskt taget spelade med något mer avancerade versioner av streckgubbar.

Det första tennisspelet jag ägde till en konsol var dock Centre Court Tennis (eller om det nu stavades Center, jag kommer inte riktigt ihåg) till Nintendo 64. Ett fullkomligt vansinnigt spel med helskum japansk humor. Bara det faktum att man kunde piska sina medspelare i rumpan med racketen, att man kunde spela med en stekpanna eller klä ut sig till monster och därmed få andra egenskaper som tennisspelare... helt underbart. Kommentatorn kunde dessutom verkligen inte snacka engelska, så "thirty/love" lät som "sutty/döbbö" och en annan favorit var "advantage server" som blev "addevantetch SAVA". Hehe, jag skrattar fortfarande bara jag tänker på det.

Ja, och sen har det ju blivit bland annat Virtua Tennis, Mario Tennis och Top Spin. Men inget går ju ändå upp mot the real deal. Just nu har jag dock inte spelat en match sedan i vintras vilket beror på att min tenniskompis har blivit pappa för andra gången och därför har han lite dåligt med tid. Så jag får nöja med mig att se matcher på TV. French Open var en riktig höjdare med Söderling i final... tänka sig, första svenska Grand Slam-finalen i singel på evigheter. Annat var det när man var liten och Wilander och Edberg var i final i typ varannan GS. Och när de misslyckades kunde man ju alltid hoppas på Pernfors, Nyqvist, Järryd eller nån av alla de andra goa gubbarna. Söderling är nu rankad tolva i världen, vilket jag tycker är grymt bra. Igår fick han som bekant stryk av Federer för andra Grand Slam-turneringen i rad, men Robin spelade väldigt bra och jag tror att de enda spelarna i världen som hade slagit honom igår hade varit Rafael Nadal och just Roger Federer.

Men det kommer ju fler turneringar. Swedish Open! Om bara ett par veckor är det dags igen för årets höjdpunkt i Båstad. Söderling lär bli andraseedad efter Fernando Verdasco som just nu är rankad sjua i världen. För några år sedan såg jag en ung Rafael Nadal vinna bucklan i Båstad och det var en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Speciellt som han aldrig lär återvända så länge prispengarna är så pass låga. Men Swedish Open har nu röstats fram till bästa ATP-turnering av spelarna själva i fem eller sex år i rad. Så till slut kanske några av de riktiga superstjärnorna kan sudda bort dollarsymbolerna framför ögonen för en vecka och ge den kunniga Båstadpubliken vad de vill ha.

Oj vilken tennis-rant det här blev. Jag som bara hade tänkt skriva om hur mycket jag gillar tennis.