Press start and replay...

Speldagbok / Multi / 17 Juli 2009

GAMEcores Conny har varit nere i en spelsvacka men ser nu sin formkurva stiga rakt uppåt, vilket får honom att sätta sig ner och filosoferande berätta kring hur spelintresset kommer och går.

Det går alltid i vågor. I perioder kan jag inte slita mig från mina maskiner; jag sitter med en handkontroll i nävarna i flera timmar per dag och slukar tidsödande RPG, jagar nya rekord i racingspel eller rockar tillsammans med vännerna i musikspel.

Det har dock stått stilla ganska länge nu. Visserligen bor jag i ett kollektiv, i Oslo, så det är givetvis inte lika enkelt att spela som det var när man bodde själv. Men de senaste veckorna har jag fått en liten kick igen. Börjat spela.

Jag kommer på mig själv att ha riktigt förbannat roligt. Och när jag traskar mellan spelhyllorna i någon spelbutik ser jag alla spel jag "missat" de senaste månaderna. Som jag inte ens rört: Mirrors Edge, Left 4 Dead, Dead Space, Resident Evil 5... Det är en del, ganska många faktiskt.

I går när jag kom in efter en lång promenad var det fullt med folk i kollektivet, och de spelade Guitar Hero: World Tour. Men ingen hade vågat sig på sången, så jag greppade micken och vi spelade fyra stycken samtidigt, roterandes på instrumenten. Och efter detta var jag tvungen att spela ett par banor i Excite Truck för jaga lite S-ranking. I dag var jag dessutom inne och planerade ett par spelköp.

Jag är beroende igen.

Det är som när man kommer på att DVD-spelaren inte varit igång på ett par veckor, eller när man lämnar MP3-spelaren hemma. Sedan plötsligt blir man sugen på att se film, eller upptäcker ett nytt favoritband och så är film och musik det viktigaste i ens liv igen. Likadant är det med spel.

Perioder.

Då och då.

Och när det blixtrar till så inser man varför man älskar det så mycket, och att man faktiskt saknat det. Otroligt mycket.

Med spelandet kommer skrivandet igen. Här. Recensioner, artiklar, bloggande.

Jag börjar alltid om.