Mjukstart i Småland

Journal / Multi / 18 Juli 2009

Resan har påbörjats. Även om GAMEcore on Tour 2009 inte formellt startat ännu så har Alex lämnat Malmö och befinner sig just nu i en liten by utanför Gränna där den första rapporten avläggs.

Jag sitter i skrivande stund och ser ut över det backiga Smålandslandskapet mitt i ingenstans. Solen skiner, himmelen är blå och det surrar ohyra omkring mig konstant. Det känns som om jag är så långt bort ifrån storstäder jag kan och någonsin kommer att komma under denna resa. Som det nämndes i inledningen har turnén egentligen inte börjat ännu utan detta är mer av ett besök utanför det annars späckade schema som ligger framför mig med start på måndag. Men eftersom GAMEcore on Tour handlar om att träffa människor så har även detta stopp förtjänat en plats i min resejournal. Så låt oss ta det hela från början och hur det kommer sig att jag hamnade mitt i ingenstans.

För många månader sen föreslog vännen och ex-kollegan Sofia Holgers (med medlemsnamnet Soaps) att jag skulle upp och slå dank med henne, hennes bror David och flera andra i sommar vid deras sommarställe Udderyd utanför Gränna. Då visste jag inte hur jag skulle agera men det var samtidigt då som fröet för GAMEcore on Tour 2009 såddes. Det var här som jag började överväga att på nytt göra resan och efter lite tankar kring det hela tog jag beslutet att åter åka upp i landet för att träffa GAMEcores olika besökare och vänner. Jag tog även reda på när Sofia var i sommarstugan och schemalagde sen resan efter detta. Och nu sitter jag här, två månader senare och lapar sol med en laptop i knäet.

Resan igår var relativt odramatisk även om saker kunde ha gått riktigt illa. Efter att ha nervöst funderat på om jag glömt något viktigt och tittat ner i min Wii-väska om jag glömt min biljett för tionde gången var jag till slut på väg ut genom dörren. Jag valde dock att inte ställa mig vid min ordinarie busshållplats eftersom jag dels ville kolla om nya Edge-magasinet hade släppts och dels ville säga “vi ses om en dryg vecka” till min bror som jobbar i samma centra.

Det visade sig dock att beslutet kunde ha blivit ödesdigert eftersom det innebar att jag hamnade på Värnhem, en bussknutpunkt. I åtskilliga månader har man lagt upp 7:ans buss p.g.a. vägbygge och igår visade det sig att man nu återställde stationerna, men det gjordes utan att skriva det någonstans. Somliga före mig hade stått och väntat i en halvtimme och det var tur att vi kom fram till att stationen flyttats tillbaka då vi gjorde det annars hade jag missat min buss och därmed mitt tåg.

Väl framme och på tåget slog jag mig ner med min laptop och skrev min försenade Prototype-recension och började samtidigt Twittra vilt. Två timmar senare var recensionen klar och jag hade fötterna på Nässjö-mark. Nu var jag bara en halvtimmes tågfärd från Jönköping där Sofia skulle hämta upp mig. Tyvärr ville inte tåget starta och efter en kvarts försening följt av fler tekniska problem, som innebar att tåget bara fick tuffa fram i 40 kilometer i timmen, så nådde jag slutligen fram till Jönköping och en till synes extremt trött Sofia. Resten av dagen innehöll introduktion till den gamla och mysiga gården samt hennes bror och deras tre kusiner.

På kvällen spelade vi, men inte elektroniska spel utan klassisk krocket. Kusinerna och Sofias bror hade under hela dagen byggt och ”moddat” gårdens krocketutrustning och resultatet görs mest rättvisa på foto men föreställ er portar byggda av tjocka järnrör och egensvarvade klubbor i diverse utföranden så har ni kanske en bild hur det såg ut. Att partiet dessutom spelades på en kraftigt sluttande backe i kvällsmörker gjorde ju inte galenskapen mindre påtaglig. Efter två varv på banan, hysteriska skratt och två timmars spel så avslutades det hela och kusinen Magnus korades till vinnare.

Efter detta varvade vi ner inomhus med Guitar Hero II där jag fick visa upp mina icke-befintliga färdigheter i spelet medan Sofia däremot gjorde en bra prestation. Guitar Hero nöttes dock ut snabbt och kort därpå drog Singstar igång och då blev det mer livat. Som mest tokigt blev det nog när jag och kusinen Johan sjöng och dansade till The Darkness “I believe in a thing called love”.

Som en sista sak skall det erkännas att jag glömde en sak. Jag tänkte att Sofia säkert hade tagit med sig Guitar Hero till gården och därmed chansade jag med att plocka med min en Guitar Hero-mick, min hårddisk till Xbox 360 och mitt exemplar av Rock Band 2. Bäddat för skoj var det men på kvällen kom jag till insikt att jag trots allt glömt en sak, nämligen spelet; när jag öppnade fodralet var det tragiskt nog tomt.Det var inte hela världen men lite synd var det allt.

Före jag avslutar skall det även tilläggas att mina Twitter- och Internet-möjligheter här är kraftigt begränsade eftersom täckningen här är usel och de enda modemen här är folks olika mobiltelefoner. Nu vet ni dock vart jag befinner mig och om något av intresse sker före måndag så lär jag berätta om det men annars är det radioskugga från min sida nu i några dagar. Vi hörs (och förhoppningsvis ses) snart!

Klicka här för att nå alla foton på Facebook.