Kvinnan bakom visiret

Reflektion / Wii / 2 September 2010

Samus Aran, en av vår tids mest aktade spelhjältinnor, möts nu plötsligt av kritik när hon i Metroid: Other M visar sig vara en person med brister och emotionellt bagage. Alex försvarar Arans rätt att vara mänsklig.

När man diskuterar Metroid-serien finns det en punkt som allt som oftast kommer på tal, nämligen att Metroid handlar om att vara helt ensam på en ogästvänlig plats. Metroid handlar om isolation, enligt många, men jag kan inte instämma om detta. Jag har aldrig gjort det och kommer aldrig att göra det. Jag är av åsikten att det har gått så långt med ensamheten i Metroid att jag inte vill se något mer än att Samus beblandar sig med andra varelser hon kan kommunicera med.

För många år sen på Nintendo on Net-forumet skrev jag bland annat att jag ville se ett Metroid-MMO med ett universum fyllt med prisjägare. Jag ville se rymdstationer som inte var ödelagda av rymdpirater eller mystiska livsformer, jag ville prata med den galaktiska federationen som så ofta nämns i Metroids bakgrundshistoria.

Nu får jag i Metroid: Other M göra precis det, men som en följd riktas ett av de starkaste klagomålen spelet nu just mot hur utvecklarna tummar på isolationskonceptet. Det verkar ha gått till sådan överdrift att det inte är acceptabelt för Samus att träffa andra människor, även om spelet till största del handlar om klassiskt Metroid-utforskande. Låt flickstackaren få prata med andra utan att man ballar ur och kritiserar Team Ninja för att förstöra vad Metroid står för.

Något som är intressant att veta här är att Yoshio Sakamoto, en av Metroid-seriens skapare, fortfarande är den som sett över projektet, han är den som skrivit berättelsen i Other M. Med andra ord skall inte Team Ninja kritiseras för riktningen som serien tar i samband med Other M.

Detta leder mig in på hur Samus framställs i spelet och den kritik som haglar rätt tätt kring hennes personlighet. Störst kritiker är bland annat Abbie Heppe på G4:s X-Play där spelet anklagas för att vara sexistiskt p.g.a. hur Samus framställs. Såhär framställde Heppe det:

Jag tycker så klart att Heppe överdriver och att ägna över två minuter i en treminutersrecension åt att kritisera spelet för att vara sexistiskt säger kanske sitt. Poängen för min del är dock den diskussion som startade p.g.a. denna något kontroversiella videorecension. Vem är egentligen Samus? Uppenbarligen har många blivit besvikna över hur den forna prisjägaren plötsligt håller monologer, är traumatiserad och mer sårbar än i tidigare spel. Other M lyfter fram Samus bakgrund som förr bara funnits tillgänglig i manga-format. Är det så märkligt att söka kontakt och må som man gör när man som barn sett sina föräldrar slaktas av rymdpirater? Får inte denna kvinna visa några som helst mänskliga aspekter utan att det får henne att framstå som svag och del i en sexistisk framställning?

Vi brukar säga att vi tycker om när våra spelhjältinnor är starka individer som kan stå på egna fötter. När är de kan slåss själva och inte tar skit från någon. Det är i mångas värld varför Lara Croft, Jade (Beyond Good and Evil) och Samus beundras som starka kvinnor. I skenet av den diskussion som Other M sporrat ser jag dock saker i ett nytt ljus.

Tänk nu efter. Om man ser på hur folk uppfattar Samus drar jag slutsatsen att gemene spelare anser att hon är en ynka Y-kromosom bort från att vara en manlig actionstereotyp. Problemet ligger alltså inte i att hon inte får vara kvinna utan snarare i att fanbasen inte vill att hon skall vara mänsklig. För visar hon plötsligt mänskliga drag som empati, respekt, rädsla och önskan att bli accepterad av andra är hon plötsligt svag och då är man uppenbarligen sexistiskt presenterad – om man är en kvinna.

Folks egen bild och uppfattning av vad Samus Aran är verkar vara det som förstör deras bild av berättelsen som seriens grundare själv vill berätta och påstår att han alltid velat berätta. Han ville berätta om en mänskligare kvinna bakom rustningen, men då den inte stämmer överens med folks uppfattning utsätts han för kritik. Samus kunde lika gärna vara en Probotector-robot, för egentligen verkar ingen bry sig om hennes mänskliga aspekter i skuggan av all laser, stora monster och tyst vandrande i ekande metallkorridorer. Det är ett tråkigt exempel på hur spelare ofta känner sig berättigade till ägarskap i varumärken och i princip anser att utvecklarna är skyldiga dem saker, i detta fall att bilden av hjältinnan och serien skall stämma överens med deras egen.

För egen del verkar det som Other M ger mig precis det jag velat ha i många år: ett Metroid där Samus är en del av något större och där hennes bakgrund dessutom nystas upp och gör henne till en flerdimensionell person. Det kan mycket väl vara så att manuset är uselt och röstskådespelet likaså, men spelet är likväl kanon (det passar i högsta grad ihop med tidigare spel och tar vid direkt efter Super Metroid) och relevant för framtiden såväl som Samus identitet.

Spelare ylar så ofta om att de vill se sina spelserier förnyas och ta risker. Här har ni en som gör det men tyvärr verkar få klara av det och det beror inte direkt på att spelet ur designsynpunkt är bristfällig utan snarare på att skaparens vision inte överensstämmer med spelarnas. Vill ni se mer att vår hjältinnas liv utforskas mer i framtiden? Efter Metroid: Other M får vi se om Nintendo vågar berätta mer eller om de tvingar Samus att isolera sig från omvärlden igen.