Kungliga kungariken: plats 3

Analys / NES / 17 November 2009

Det är dags att börja dela ut medaljerna. Trots att kampen om titeln "Bästa värld i Super Mario Bros. 3" börjar hetta till rejält pekar Samuel med iskallt lugn ut den värld som placerade sig som trea.

Jag räknar ner inför Marios nästa äventyr med att rangorda världarna från en riktig Mario-klassiker och ett av mina absoluta favoritspel genom tiderna: Super Mario Bros. 3.

Varannan dag fram till releasen av New Super Mario Bros. Wii publicerar jag en placering på listan. De principer jag följt i min bedömning och mina tankar omkring världarnas roll i allmänhet hittar ni här:

OM LISTAN

Tidigare delar:
Plats 8
Plats 7
Plats 6
Plats 5
Plats 4

Plats: 3 | Värld: 6 | Namn:

Ice Land

Köld! Om spelaren satt och småsvettades innan han eller hon satte sin fot i Ice Land blir det ändring på det redan efter några sekunder, för den sjätte världen i Super Mario Bros. 3 utstrålar kyla. För en värld som heter Ice Land är det såklart helt på sin plats och det är också en av världens allra största förtjänster (bland många).

Gnistrande isblock pryder hela kartan, under det tjocka snötäcket kikar några enstaka grässtrån fram och havet är sådär ljusblått som det blir när det kämpar emot den annalkande isen en sista gång. Hela scenariot ackompanjeras av en ambient, förtrollande vacker musikslinga som nyttjar samspelet mellan öga och öra maximalt; köld var som sagt ordet. Det är mycket möjligt att detta är den bästa snö- och isvärld som någonsin skapats (fråga mig imorrn så kanske jag säger Phendrana Drifts, Metroid Prime, istället) – och då har vi ändå inte börjat tala om banorna ännu.

För banorna är, såklart för en värld som lägger sig på plats tre på den här listan, fullständigt briljanta i sitt nyttjande av istemat. Världen använder temat inte bara grafiskt i banorna, genom att göra himlen vitrandig och marken snötäckt, utan också genom att låta det ha en massiv inverkan på Marios framfart. Flera områden är glashala och saker kan frysa till is respektive tina, vilket plötsligt gör eldblomman till spelarens bästa näst bästa vän (P-vingen är fortfarande P-vingen). Detta är ett skifte i spelets struktur som väl framme vid värld sex är välbehövlig, och det visar sig som bekant att Nintendo härifrån och ända in i mål inte gör så mycket annat än att vända upp och ner på saker och ting för att ständigt hålla spelaren uppmärksam.

Ta isvärldens femte bana som exempel. Är det något jag ska lära mina framtida barn så är det hur man hittar den hemliga utgången i denna bana och når svamphuset som gömmer hammardräkten (mig veterligen det enda stället där spelaren är garanterad att få den). Den knepiga, icke-linjära banan och det exklusiva priset är en av de roligaste hemligheterna i hela Super Mario Bros. 3 och en definitiv fjäder i hatten för isvärlden.

Ska jag göra ett tamt försök att koppla på min gnälliga sida så får jag nämna att den svaghet Ice World har är att den saknar en eller ett par riktigt minnesvärda banor. När jag spelar igenom spelet och kommer till denna värld känner jag mig mest glad för att helheten är så grymt – inte för att jag ser fram emot en särskild bana. Det är inte så att någon bana är dålig, det är bara kanske aningen för jämntjockt bortsett från femman. Och den står ut just för att den är så udda, inte för att det är en fantastisk plattformsbana.

Däremot är antalet banor och borgar – tio respektive tre stycken – riktigt imponerande, och att en sådan mängd inte producerat något litet hatobjekt hos mig är ett konststycke i sig. Det avslutande skeppet är dessutom riktigt läckert, med en av de enligt mig roligaste Koopalings-striderna. Ice World-skeppet styrs nämligen av studsbollsfanatikern Lemmy Koopa, som bombarderar Mario med bollar under striden. Spelaren måste nita honom snabbt, för annars blir bosstriden ett riktigt utmanande test för simultanförmågan.

Just svårighetsgraden är något som måste nämnas när man talar Ice World. Slutet på den femte världen ger en några aningar om vad som komma skall, och värld sex, sju och åtta infriar det löftet för härifrån och framåt blir Super Mario Bros. 3. riktigt, riktigt svårt. Ice World är inte omöjlig, inte på något vis, men tungan rätt i mun krävs definitivt för att navigera genom Nintendos kallaste, halaste och definitivt mest isiga värld någonsin.

På torsdag - plats 2 & 1