Finns en europeisk spelsmak?

Reflektion / Multi / 26 Augusti 2010

Vad gillar vi som inte andra gillar? Det är en riktigt svår fråga för Samuel, visar det sig. Analysen går från Japan via matkulturer till brädspel. Och ni måste hjälpa honom.

I spelbranschen har vi i princip sedan begynnelsen talat om japanska och västerländska spel. Vi har dragit en tydlig skiljelinje mellan spel gjorda för ”vår” värld och spel gjorda för de tokiga japanerna. Att vi talar om japanska spel som en särskild genre är inte särskilt konstigt; Japan är ett land på andra sidan jorden med en helt annan kultur än vår, givetvis skiljer sig deras spelsmak en aning från vår, tänker jag. Den tanken föder dock en följdfråga. Om japanerna har en särpräglad smak, borde då inte vi ha det också? Tycker verkligen alla västerlänningar om samma spel?

Låt oss först erkänna att vi vanligtvis i spelbranschen utgår från att svaret på den sista frågan är ”ja”. Vi säger att spel antingen är för Japan eller för väst, vi gör aldrig en mer specifik indelning. Antingen är vi lata, eller så finns det ingen anledning att dela in det på det sättet. Kan det faktiskt vara så att alla västerlänningar, oavsett om de bor i Storbritannien, Tyskland, Norge eller Kalifornien, har exakt samma spelsmak? Javisst – rent teoretiskt.

I praktiken, däremot, ser jag det här som en omöjlighet. På i princip alla områden inom den kulturella sfären skiljer sig de länder jag nämnde åt radikalt. I dessa länder skiljer sig musikutbudet, traditionerna, sporten, maten, de politiska åsikterna – varför skulle spelsmaken inte kunna vara mer specifik än att delas in i två läger, väst och Japan? Finns det något annat område där vi delar in utbudet med så extremt generaliserande drag? Jag har funderat ett bra tag och jag hittar inget svar.

Samtidigt måste jag säga emot mig själv en aning här, för visst brukar vi tala om ”typiskt amerikanska” spel ibland? Ni vet, spel med feta vapen, många explosioner och stora muskler. Jo, vi brukar faktiskt säga att shooters (och Madden, men där har vi sportkopplingen så det gills inte), det gillar amerikanerna mer än något annat folkslag. Kanske har alltså en liten särprägel för den marknaden börjat synas, trots att den inte är så tydlig att någon någonsin skulle säga ”det här spelet kommer att passa perfekt i USA men råfloppa i Europa”. Det handlar bara om en svag tendens, som jag faktiskt misstänker bygger lika mycket på fördomar som på fakta.

Men, låt oss nu för enkelhetens skull säga att det finns ett litet drag av amerikansk spelsmak – finns det då en europeisk? Det måste det ju nästan per definition göra om det finns en amerikansk, det måste finnas en motsats. Problemet är bara att jag inte för mitt liv kan komma på vad vår smak skulle vara. Är vi européer bara en tråkig grå massa utan karaktär?

Som ni kanske noterade valde jag ett Heavy Rain-motiv för den här bloggen. Delvis gjorde jag det i brist på annat, men jag gjorde också valet för att tanken slog mig att Heavy Rain skulle kunna vara ett typiskt europeiskt spel. Det är utvecklat i Europa, och utvecklaren Quantic Dreams hade lägre förväntningar på försäljningen i USA än här. Vill man vara elak och bygga på fördomen kan man då säga att de inte trodde att det skulle gå hem i USA eftersom att det inte är en shooter, för att det är ett lite djupare spel som kräver lite mer tålamod och vars kvalitéer inte syns direkt på ytan.

Jag vill dock försöka vända på det och fundera på varför vi européer skulle gilla det extra mycket. Problemet är bara att jag inte kan komma på varför. Är vi mer öppensinnade för berättelse och djup i spel som tar plats på bekostnad av action och adrenalin? Jag hittar inget annat exempel på det än Heavy Rain, så jag har inte precis tunga belägg för teorin.

I ett famlande efter svar får jag ta ett steg från de digitala spelen och titta på brädspel (som jag också gillar skarpt). I brädspelsvärlden finns det ett tydligt avgränsat begrepp som kallas Eurogames eller German games. Där har vår världsdel inte bara karaktäriserat sig, utan till och med ett specifikt land.

Vad särskiljer då ett tyskt brädspel från ett amerikanskt? I korthet kan man säga att ett Eurogame tenderar att fokusera på strategi framför tur, ekonomiska teman framför krigsteman och indirekt spelarinteraktion framför direkt. Det finns alltså en ganska tydlig skiljelinje i brädspelsvärlden, men trots denna vetskap sitter jag kvar med mitt problem: hur är ett typiskt europeiskt tv- eller dataspel? Vad har vi för digital spelsmak? Att föra över genredragen från brädspelsvärlden fungerar inte; skulle vi européer gilla ekonomiska spel framför krigiska? Jag tänker på t.ex. Sim City och Civilization som titlar som skulle falla inom den beskrivningen, men inte är de väl mer populära här än någon annanstans?

Nej vet ni vad, jag ger upp. Hjälp mig! För jag vägrar tro att vi västerlänningar är en stor, fet folkklump som vi kan slänga omkring hur som helst. Vi har våra kulturella egenheter även inom spelvärlden, det är jag säker på, men vilka är de? Vad gillar vi som inte andra gillar? Finns det en europeisk spelsmak?