Festival på vårt sätt

Blogg / Multi / 29 Juni 2009

Mellan den 26 och 27 juni var det ungdomsfestival i Stapelbäddsparken i Malmö. Alex var där som knegare och fick uppleva hur det var att stå ute i gassande sol och skrika sig hes under tolv timmar, allt i spelens namn.

Jag är inte bara chefredaktör på GAMEcore.se utan även styrelsemedlem i konsolspelsföreningen Terebi Ge-mu som är stationerad i Malmö. Vårt uppdrag är att främja spelandet och att visa den sociala aspekten hos spel. 2009 har varit ett till synes starkt år för oss med en galen påskträff och en helt ny lokal på Nobeltorget. Vi försöker sprida vårt budskap så gott vi kan och när vi hörde att skateparken Stapelbädden sökte intressenter som vill medverka på deras festival räckte vi upp en hand och några månader senare var vi där och jag känner helt enkelt för att berätta om dessa två dagar.

Jag kommer bespara er detaljerna kring första dagen för den gick allt ifrån lysande. Allt började skita sig när vi hörde att två tredjedelar av festivaltältet hade förstörts av den starka vinden och därifrån eskalerade bara problemen som slutade med att vi tvingades placera oss på en högst osexig plats en liten bit utanför själva festivalområdet och när dessutom busstrafiken dirigerats om så var vi knappt på en välanvänd färdväg ens en gång. Moralen var låg men vi gjorde det bästa av situationen men vi fick ju i alla fall ett roligt foto på mig och föreningsmedlemmen Kim när vi transporterade TV-apparater till festivalområdet. Alltid något.

På lördagen ändrades däremot förutsättningarna. Vi hade fortfarande inget tält att tillgå men istället valde vi att placera oss mellan de två musikscenerna och smög in våra Xboxar mellan skaterampernas olika håligheter så de kunde få skydd ifrån solen. Dagen före hade vi nämligen stora problem med både bildreflektioner och överhettning av Xbox 360-enheter. Denna dag såg vi till att tänka på detta.

Vid kortsidan av en free for all-grafittivägg slog vi upp två 32-tummare med varsin Xbox 360-konsol och lika många exemplar av Street Fighter IV samt fyra stolar. Närmre gångstigen placerade vi vår Rock Band 2-set up och Stapelbädden försåg oss med monsterhögtalare samt en bjässe till mixerbord.

Även om Street Fighter IV-matcher spelades frekvent under dagen så blev det Rock Band 2 som blev kronjuvelen i vårt utbud. Med ett sortiment av nära 200 låtar fanns det något för de flesta och när man är på ett sådant här ställe blir man snabbt medveten om sin ålder och vad dagens kids lyssnar på som man själv inte alls har särskilt god koll på. Rise Against och Paramore har bra musik i Rock Band enligt mig men först på plats här insåg jag hur pass många ungdomar som kände till dem.

Extra kul blev det när de lite äldre kidsen dök upp och i synnerhet grupper av tjejer som skapade variation bland all metal och körde mer poprockiga saker. Stapelbädden har ett klientel som, om man får generalisera, består av lika delar skatare som esteter, vilket leder till att musiken i Rock Band dels tilltalar dem men även innebar att det fanns en del talangfulla människor på plats. Riktiga trummisar spelade och drillade sångfåglar tog ton och det var riktigt skoj att beskåda.

Mot kvällen kunde man ofta se hur det stod flockar med människor runt Rock Band-platsen, allt från de som spelade och deltog i allsång till de som bara diggade och äldre par som stod och försökte klura ut hur spelet fungerade på egen hand.

Som ni kan se på fotot här intill så pågick detta hela dagen, ända från 14-tiden till så gott som klockan tolv på natten. Det är sannerligen en speciell känsla att spela TV-spel utomhus och se entusiasmen hos människor som deltar. Även om Rock Band var det som klickade mest hos människor så kunde man se hur folk hade kul åt gammal hederlig fighting också. Extra kul var det när "gamla" rävar som spelat SNES-spelet kom och slängde ur sig Hadouken via rent muskelminne. Som jag skrev i min recension av Street Fighter IV så är det få saker som sitter så insprängda som dessa kontrollrörelser.

Vi skapade definitivt en intressant definition av festivalaktiviteter med vår närvaro för förutom oss var det mest musikframträdande och generellt åkande i parken. Även om jag sjöng sönder rösten, gjorde mina fötter möra och nu sitter och ser efter en otäck solbränna i efterhand så var det fortfarande en otroligt kul upplevelse. Det här lär vi säkert ta intryck av och göra om men då lite mer erfarna och lite bättre.