
EA:s check - ett moraliskt dilemma?
Reflektion / Multi / 11 September 2009
Electronic Arts är aktuella med Dantes Inferno, ett spel med helvetet och moral som centralt tema. Inför spelets release har EA genomfört en djävulsk PR-kupp. Olof Thorsjö analyserar.Det har nyss uppdagats att ett par större publikationer på nätet och i tryck har fått en check på 200 USD skickade till sig. Det hela är ganska skämtsamt gjort. Checken ligger i en helvetisk låda med diverse inskriptioner. Mottagaren uppmanas att välja mellan att lösa in checken och ta konsekvenserna (eventuell dålig publicitet och ett tyngt samvete) eller att inte göra det.
Det kan diskuteras huruvida det är fel att ta emot en check från ett företag vars produkter man opartiskt ska granska. De flesta skribenter skulle antagligen inte lösa in checken med rädsla för att bli haffade och riskera att hängas ut offentligt. En förespråkare för att lösa in checken skulle däremot med lätthet kunna hävda att pengarna som ligger framför honom skulle kunna komma från vem som helst. De ligger ju framför honom utan några som helst villkor mer än de moraliska mottagaren själv dikterar. Bara för att skribenten löser in checken betyder det inte att denna måste höja alla EA:s spel till skyarna. Jag vet med mig att jag hade kunnat lösa in checken, köpa karameller för slanten och fortfarande behandlat EA:s spel precis som förut.
Det gör det dock inte helt rätt. Plikten mot publikationens rykte, dina kollegors rykte, din chefs rykte, är ju förstås också i farozonen. Det är ju inte alls säkert att läsarna ser på karamellerna på samma vis som skribenten gör. De kanske tror att skribenten är mutad för all framtid. Antagligen skulle läsarna tro just det. Skribenten skulle förstås kunna göra det i det tysta. Ingen skulle få veta något. Sker det i det tysta blir det istället en sak mellan Electronic Arts, skribenten och dennes samvete.
Sker det istället i all öppenhet är det förstås mer komplicerat. Skulle ni läsare ha hatat oss på GAMEcore.se om vi löst in vår check (vi har i skrivande stund inte fått någon) och t.ex. köpt spel för pengarna som vi sedan tävlat ut till er medlemmar? Om vi tog emot checken och skänkte den till välgörenhet? Om vi tog emot checken och spolade ner den i toaletten?
En kollega föreslog att hans integritet skulle skadas av att ta emot checken. Oavsett om pengarna gick till välgörenhet eller annat. Han har ju fortfarande tagit emot pengar av ett företag han är menad att förhålla sig opartisk till. Frågan är då om ens personliga integritet är så pass värdefull att den inte får fläckas ens om det ger ett tiotal barn i ett fattigt land husrum och mat för en lång tid framöver? Är det inte egocentriskt att prioritera sitt rykte framför vad som myket väl kan vara skillnaden mellan liv och död?
Samma person argumenterade även för att det inte var hans ansvar. Han ansåg att det inte var rätt att behöva bli utsatt för det valet. Men faktum kvarstår. I ena handen befinner sig en eventuellt skadad personlig integritet och i den andra handen verkligt behövande liv. Vad är viktigast?
PR-elden
Man kan förstås göra så som Kotaku gjorde. Bränna checken i en offentlig video och hävda att man absolut inte tar emot den här typen av gåvor och därmed fövandla spektaklet till en egen PR-kupp.På sätt och vis kan man säga att Kotaku faktiskt tog emot checken. De må ha undvikit att lösa in den i rena pengar, men använde sig av den, ja, det gjorde de definitivt. I längden kommer den "nobla" handlingen antagligen leda till mer klirr i kassan än vad EA:s check skulle ha gjort.
Den här handlingen kan förstås funderas över och angripas på ett stort antal vis. Ur ett generellt etiskt perspektiv bör Kotaku-skribenten inte ta emot checken. Och då särskilt inte om du tänker, på något vis, göra händelsen offentlig. Kotaku tror sig antingen felaktigt göra en god handling när de bränner checken och hänger ut EA eller också gör de en fullt medveten PR-kupp och därmed en ond handling. Oavsett är det problematiskt för Kotaku eftersom de genom att göra händelsen offentlig spelar Electronic Arts rakt i händerna. De får ju sin publicitet. Kotaku har därmed deltagit i Dantes Infernos moralspel redan innan spelet har släppts och gjort så offentligt.
Talar vi pliktetik är det nödvändigt att först klargöra mot vem den här plikten är riktad mot. Om Kotaku-skribentens primära plikt är mot arbetsgivaren är ju förstås skribentens handling helt korrekt. Kotaku får tillfälle att offentligt visa hur nobla de är samtidigt som de tror sig ge Electronic Arts en knäpp på nosen. I själva verket är just fallet Kotaku och checkbränningen en vinn-vinn-situation för båda parterna. Electronic Arts får sin exponering och Kotaku kan gotta sig i det faktum att tusentals numera vet hur nobla och stolta Kotaku är. Men är det din plikt att stödja mänskligheten och det traditionellt goda snarare än din arbetsgivare, ja, då närmast kräver konsekvensetiken, sinnelagsetiken och pliktetiken att du skänker pengarna till välgörenhet. Utilitarismen kräver det. Största möjliga godhet, till största möjliga mängd människor.
Slutsatsen
Ovanstående leder mig till att tro att den enda verkligt moraliskt korrekta handlingen, det enda sättet på vilket en skribent moraliskt kan hantera EA:s check är att ta emot pengarna och skänka dem till de mest behövande. Med tilläggskravet att det görs i all tysthet och därmed neutraliserar EA:s PR-kupp och samtidigt undviker att skapa en egen. Du har då helt enkelt inte gjort något annat än att godtagit en transaktion från ett storföretag med gott om pengar - till vad som förslagsvis blir mat och boende till ett stort antal behövande under en lång tid framöver. Om alla som mottagit checken gjorde likadant kan de behövande liven som räddas räknas i hundratals, kanske tusentals. För att det ska vara riktigt moraliskt korrekt ska du förstås inte heller motiveras att utföra handlingen av den upprymdhet som efterföljer en god gärning.Även om frågan är avancerad och har många svar beroende på vem som svarar är en sak säker: Kotaku inte bara äter ur EA:s hand, de slickar den helt ren och tjänar förmodligen både pengar och anseende på det.
Olof Thorsjö
Redaktör