Är inspirationen bakom Zelda slut?

Reflektion / Multi / 9 Augusti 2010

Vid E3 visade Nintendo nästa del i Zelda-serien: Skyward Sword. Fansen väntar spänt på vad Link ska ta sig an med Motion Plus i sin hand, men Samuel har under sommaren känt orosmolnen hopa sig.

Något har legat i bakhuvudet på mig ända sedan E3. Något som skickat en lätt orossignal genom mina nervbanor så fort jag sett folk klädda i gröna luvor.

Det är något med Zelda.

Det är något med Skyward Sword.

Det är något som gör mig orolig. Och jag tror mer specifikt det är något Eiji Aonuma, seriens eviga producent, sa i samband med E3. Låt mig ge er den passage ur en intervju hos IGN som jag är ganska säker på sådde det där orosfröet innanför mitt pannben:

IGN: So I've been sitting here just asking questions to you about Zelda. Kind of assuming that all you do at Nintendo is Zelda. But is there anything else you'd like to talk about? Other tasks at Nintendo that you work on, and maybe not everyone knows about?

Aonuma: It's interesting -- because we're doing this with Nintendo 3DS as well -- when we look at new hardware platforms and consult with software teams, we ask "what are you guys looking for, what do you want?" And everyone who comes and talks to me says, "Hey, if we're going to put Zelda on this platform, what would you like to do?" I always have to be thinking about, OK, Zelda. Zelda. And then more Zelda. It's all I'm able to think about, because I know all those questions will be coming to me and I have to prepare some answers. So if I ever wanted to do anything away from Zelda or outside of the Zelda universe, I think really what I'd have to do is take something like a year-long sabbatical, leave the company and go somewhere else. Otherwise I'm just trapped in the Zelda cage.

Fångad i Zelda-buren…? Kära läsare, när producenten för en av världens mest anrika och vördade spelserier uttrycker sig såhär, då är någonting galet. Kanske hade han glimten i ögat, kanske är det inte så illa som det låter, men ord är ord. Och glimtar i ögat eller inte så har ord alltid en innebörd – denna gång en innebörd som gör mig orolig.

Vi backar bandet till E3. Nintendo ska slutligen avtäcka det nya Zelda-liret till Wii, det allra första byggt från grunden upp för formatet. Spelvärldens ögon stirrar sig blinda på E3-scenen och det spel som ska ge Zelda-serien den fräscha renovering alla tycks eniga om att den behöver.

Nintendos presskonferens inleds med att Shigeru Miyamoto – alltjämt frontfigur för serien fastän Aonuma drar det tyngsta lasset sedan länge – hoppar in genom kulissen samtidigt som en halvtecknad (jag vet annars inte vad jag ska kalla det) Link syns på skärmen ovanför. Shigeru börjar tala och han talar om den revolutionerande kontrollmetoden och han visar hur Wii Motion Plus förändrar vårt sätt att styra svärdet, pilbågen och bumerangen. Trevligt, tänkte jag här, men var är det nya, var är ”såhär har ni aldrig sett Zelda förut?”

Presentationen fortlöpte och avslutades med en trailer som till stora delar visade miljöer som kunde varit hämtade från vilket Zelda-spel som helst. Där fanns också fiender som kunde varit hämtade från vilket annat Zelda-spel som helst och en boss som kunde varit hämta… Ni fattar.

Direkt efter E3 var jag, precis som de flesta, en aning besviken på nya Skyward Sword. Samtidigt visste jag att det bara var en presentation, en pytteliten bit av ett massivt spel som döljer mycket (minns att Twilight Princess började som en vargsimulator och lade in högsta växeln först 20-25 timmar in; jag håller det numera som det näst bästa i serien efter Majora’s Mask), och med tanke på utvecklingsteamets bakgrund fanns det ingen anledning att tvivla.

Nu har jag tänkt om, även om jag fortfarande inte är helt övertygad om att jag har rätt (vilket jag inte ens hoppas). Jag börjar nämligen tro att Nintendo – mer specifikt Eiji Aonuma – har slut idéer; han kan inte ta Zelda längre än såhär. Aonumas uttalande ovan symboliserar hela min misstanke extremt väl: han känner sig fast i en bur och vill ut. Han säger förvisso inte att han vill ut, men själva naturen av att vara fångad – ”trapped” – kräver att man egentligen inte vill vara där. Annars är man inte ”fångad”, då har man bara slagit sig till ro med det man trivs med och så låter det inte på Aonuma längre. Jag har tidigare alltid haft intrycket att Aonuma trivts med Link, Zelda och Hyrule, att han haft nya idéer innan varje spel och att han varit sugen på att visa en ny sida av sin hjälte.

Nu känner jag inte det längre.

I augusti 2010 får jag istället vibbarna av en lite lätt sliten spelutvecklare som varje gång Nintendo-bossen Satou Iwata kommer till honom och ska be om något, redan vet hur frågan lyder.

”Jaja, visst gör jag ett Zelda” svarar Aonuma plikttroget innan Iwata hinner tala till punkt. Han skyfflar ner sina skisser för ett spel han troligtvis aldrig kommer att få göra i skrivbordslådan igen, sätter sig vid ritbordet och tänker ”jaha, vad kan vi göra med Link den här gången?”

Än så länge ser jag Skyward Sword som resultatet av den tankeprocess som följde precis den tanken; det ser ut som ett Zelda utan riktigt fräscha idéer och utan en riktigt fräsch framtoning bortom den rent tekniska kontrollaspekten. Och än har inget visats av själva kontrollen som kommer att förändra spelet i grunden.

Nåväl, jag är inte ute efter att döma ut Skyward Sword redan i dag. Istället vill jag bara göra er någorlunda bekväma med en möjlig framtid där ett nytt stationärt Zelda inte per automatik är något alldeles mästerligt. Och jag menar att får vi en sådan framtid beror det på något – kanske på att någon viss individ suttit vid rodret alldeles för länge. Vad jag skulle önska från Nintendo är att de släpper ut Aonuma ur buren, låter honom pröva sina vingar med de där skisserna i skrivbordslådan och ger någon ny, ambitiös uppkomling ansvaret för nästa Zelda. Vad som än händer kommer de ju ändå att ha den ursprunglige mästaren Miyamoto ständigt vakande över allt Link företar sig, så vad har de att förlora? De tror kanske att även en trött Aonuma endast kommer att möta hyllningar (”det är ju Zelda!”) men jag ber att få protestera. Ingen serie, inte ens Zelda, kan drivas vidare om motorn ekar tom på inspiration.