Tomtekrönikan 2009

Artikel / Multi / 24 December 2009

Chefredaktören drar på sig tomteluvan för att komma i rätt stämning för att skriva årets julkrönika. I år blir det tankar kring traditionellt julfirande, minnen från barndomen och hur spel för honom är en del av julen.

Då har vi nått fram till den där punkten på året då hela landet kan göra ett försök att koppla av. Är det någon dag på året som även GAMEcore.se tar ledigt så är det på julafton, fast dock inte innan undertecknad hunnit skriva årets tankar kring julen – det är ju trots allt tradition.

GAMEcore.se måste vara det enda stället där det blommar och där gräset fortfarande är grönt under julen. Vår nya design har följt med oss i drygt ett halvår nu och vi börjar få in arbetsrutinerna för de nya förhållandena och förhoppningsvis har även ni läsare vant er vid denna nya stil. Vi står dock inte still och nöjer oss med vad vi har, utan fler förbättringar kommer och vi kommer definitivt även att vända oss till er om råd under nästa år.

Det jag framförallt vill säga i dag är: tack för visat stöd. GAMEcore.se är en så mycket roligare sida att arbeta på idag tack vare er feedback och vilja att lämna kommentarer. GAMEcore.se är helt enkelt en betydligt livligare plats än den var tidigare och det gör oss glada – tack allihopa!

Det var allt jag hade att säga om sidan i nuläget, men det kändes lämpligt med några väl valda ord eftersom vi upplevt en renässans under 2009. Nu tänkte jag istället i mer traditionell anda tala lite om hur jag ser på julen. Ni som följt mina tomtekrönikor genom åren kanske minns att jag under majoriteten av detta decennium firat julen utan familjen. Istället har julen de senaste sex-sju åren spenderats med olika vänner eftersom föräldrarna firat utomlands och brodern med sin flickväns släkt.

I år är det plötsligt 90-tal igen; om bara några timmar skall jag både jag och min bror hem till föräldrarna, se på Kalle Anka och äta julmat som mor lagat. Allt som saknas för att det ska kännas som att man är tio på nytt är en gran och glädjekänslan när man insåg att föräldrarna köpt Little Nemo the Dream Master och Teenage Mutant Hero Turtles II: The Arcade åt mig och min bror – dessa två moment var alltid höjdpunkterna på julafton. Efter att man spenderat sporadisk tid åt att spana in böcker, Transformers-leksaker eller något annat man fått så var det i TV-rummet man bänkade sig ända fram till midnatt med sina nya NES-spel. Dessa stunder tillhörde också de få man kunde få sina föräldrar att också titta på när man spelade.

Åren gick dock och helt ärligt kan jag bara minnas NES-perioden som riktigt speciell vad gäller spelklappar under granen. Julafton var något extra på den tiden eftersom julklappsspelen i princip var de enda nya spel man fick på ett helt år. Åren som följde innebar nämligen att jag och min bror gjorde sysslor och hjälpte till på vår gård i de skånska skogarna för att tjäna pengar till våra spel, och alla veckopengar blev till slut i samlad klump värda ett nytt spel. Under SNES- och N64-åren tog vi helt enkelt makten över när vi kunde skaffa oss spel och därmed tappade julafton sin speciella lyster när jag ser tillbaka på spelrelaterade minnen.

2009 har jag redan spelat allt som jag velat spela, så julhelgen är verkligen ingen period då jag ser fram emot nya spel; jag vill snarare koppla av med det jag redan har. För att för en stund lämna det elektroniska kan dock nämnas att jag spenderade lilla julafton i spelföreningen här i Malmö med att spela klassiska brädspel. Klassiker som Labyrint och Geni fick en del av min tid medan några andra, mer hardcore-inriktade lirare kämpade om världsmakt i Axis & Allies.

När vi sedan skrattat klart i sista omgången av Med andra ord var det bara en halvtimme kvar tills det var julafton. Det var en trevlig kväll och den handlade om att gå tillbaka till de rötter där mycket av vårt spelande har sitt ursprung; ni har säkert själva ett brädspel ni håller om extra mycket, inte sant? Berätta gärna vilket det är för jag är genuint nyfiken.

Nyårsafton och de sex dagar som följer kommer också gå i spelandets tecken i år då jag kommer mysa i ett hus utanför Malmö tillsammans med 50-60 andra spelentusiaster när vår förening har sin årliga nyårsträff. Min plan är nog att försöka spela retrotitlar och gamla PS2-spel, när jag får tid vid sidan av mer modernt spelande i formen av The Beatles: Rock Band och andra musikspel som är oöverträffade som spel man spelar tillsammans. Vid det här laget kommer GAMEcore.se att ta upp min tid på nytt och sen i senare delen av januari väntar intensivt “klara spel”-spelande som är en Winter een mas-tradition hos oss på Terebi ge-mu.

Min jul kommer med andra ord alltid vara märkt av spelandets fingeravtryck. När det är så insprängt i mitt sinne är det svårt att ändra på det och för att vara helt ärlig är detta en tradition jag verkligen inte har lust att ändra på. Det är knappt en tradition ens, det är något som efter drygt 25 år övergått till att bli ren instinkt. Njut av julen och spela om det är vad som betyder något för dig samt gör dig glad, och så ses vi igen när julmaten smälts ner och tomtens skratt tynat bort. God jul alla läsare, lyssnare och tittare – spela stolt!