GOTY 2009: Plats 3

Artikel / Multi / 4 Februari 2010

Vi har nått pallplaceringarna på GAMEcore-redaktionens lista över de bästa spelen 2009. Och om redaktionen får sin vilja igenom är spelet på plats tre en vägvisare in i framtiden.

Tidigare placeringar på listan:
25/1 - Hedervärda omnämnanden
26/1 - Plats 10
27/1 - Plats 09
28/1 – Plats 08
29/1 – Plats 07
1/2 – Plats 06
2/2 – Plats 05
3/2 – Plats 04

03. New Super Mario Bros. Wii

När det talas om New Super Mairo Bros. Wii är det ofta arvet som understryks. Hur det spelar på alla nostalgisträngar, hur det skamlöst kopierar sina föregångare utan att slänga in något nytt alls. Dessa påståenden är delvis sanna, men fokuserar man sig på dessa saker har man helt missat poängen. Vi är mer komplexa varelser än att vi låter oss luras av så billiga trick. Ingen fan-service i världen kan få oss att svälja ett dåligt designat spel, det är – såhär i en omvälvande tid för spelbranschen – en sanning som fortfarande står stark. Och New Super Mario Bros. Wii, det är ett praktexempel på briljant speldesign.

Det här är ett spel utvecklat av ett företag som, när de agerar på sin hemmaplan, har en hundraprocentig tillit till att kärnan i spelet fungerar och är otroligt underhållande. Att Nintendos spel klarar sig på dagens marknad trots att företaget motsträvigt kämpar emot precis vartenda moderniseringsförsök som konkurrenterna gör beror på just den där totala självklarheten som Nintendos spel utstrålar när de är som allra bäst.

Det finns många separata delar av New Super Mario Bros. som kan utpekas som bidragande till den där briljansen – bandesignen och den millimeterprecisa kontrollen, exempelvis – men allra mest imponerande är i slutändan, hur man än vänder och vrider på det, fyrspelarläget. Och allra fräckast är faktiskt att spelet innebär ett nytt och väldigt viktigt steg i den sociala revolutionen inom spelande.

Låt oss förklara. Vi har alla sett hur socialt spelandet blivit på senare år, med någon sorts startpunkt vid genombrotten för Singstar och Guitar Hero. De spelen påbörjade underhållningsformens vandring mot folkhemmen på allvar.

Men de fuskade; de imiterade bara andra kulturella uttryck och lockade på så sätt över publiken. De ”lurade” den breda till massan att faktiskt spela ett spel genom att använda en mer välspridd kulturform som lockbete.

Här kommer grejen: New Super Mario Bros. Wii har inget lockbete. Det är helt och hållet ett TV-spel enligt den definition termen haft sedan 1985 och Super Mario Bros. på NES. Trots detta går det hem, det går hem så det sjunger om det hos varenda person man introducerar spelet för. Att hitta någon som fnyser åt spelet och säger ”inget för mig” är oändligt mycket svårare än att hitta någon som säger ”jag vill också testa.” Det är en situation vi spelare inte är alltför vana vid, men ska vårt favoritmedium utvecklas och fortsätta att vinna mark inom den kulturella sfären är detta precis rätt utveckling.

Så när ni gnäller på att musiken stundtals är tråkig, på att de två Toad-figurerna är nog så lika eller på att spelet borde ha varit längre: försök tänka lite större, lite längre. New Super Mario Bros. släpptes precis vid det förra decenniets slut – har vi tur är det en vägvisare in i det nya. Ett nytt decennium där alla kan vara med och spela. Inte ”spela” som i ”härma popikoner från 60-talet medelst plastgitarrer” eller ”vifta en pinne som om det vore ett tennisracket”, utan spela på riktigt. Och det är ett decennium som åtminstone vi gärna lever i.