Lönlös belöning?

Diablo 3 har tagit världen med storm. Inte mindre än 6,3 miljoner personer har köpt en egen biljett till helvetet. Här på GAMEcore.se har vi kunnat läsa om hur det var problem att spela spelet vid lanseringen och om Blizzards förhållande till DRM. I den här texten tänkte jag istället fokusera på själva spelet och vad som driver oss att forsätta spela det. Jag har själv klarat spelet en gång och ska försöka hitta svaret på frågan vad som driver mig att spela spelet en gång till på den nya svårighetsgrad jag precis låst upp.

Diablo 3 sägs vara knark förklätt till ett spel. Det är utformat för att hela tiden belöna spelaren och gör det mer effektivt än något annat spel jag spelat. Här finns allting jag förknippar med belöningssystem i spel: achievements, level ups, nya föremål och vapen att plocka upp från döda fiender, butiker jag kan uppgradera, skattkistor, bossar, kapitel och – sist men inte minst – ett auktionshus där jag kan sälja alla föremål jag själv inte behöver och på så sätt i bästa fall samla in riktiga pengar som jag kan använda även utanför spelet.

Att spela Diablo 3 handlar ganska lite om att ta sig vidare i spelets historia och väldigt mycket om att hitta ny och bättre utrustning till din karaktär. Det blir ganska uppenbart efter att jag klarat spelet en första gång och därefter inser att jag har en bra bit kvar tills min karaktär nått högsta nivå. Istället låser jag upp en ny svårighetsgrad som jag uppmanas ta mig an. Efter de halvtimmeslånga eftertexterna dök det upp en ruta där det stod ungefär: “Grattis till att du klarat spelet. Forsätt spela på svårighetsgraden Nightmare om du vill ha bättre vapen!”

Den avslutningsskärmen förklarar bättre än något annat att Diablo 3 inte tar slut bara för att storyn tagit slut. Istället väntar mycket svårare fiender och större belöningar. Och när du klarat Nightmare börjar Hell och efter Hell väntar Inferno. De senare svårighetsgraderna mer eller mindre kräver att du spelar med kompisar för att ha en chans att lyckas.
Det kan tyckas märkligt att man utformar ett spel så att det kräver fyra hela genomspelningar innan man nått det definitiva slutet (eller åtminstone slutet på nya svårighetsgrader), men eftersom essensen av Diablo 3 inte är storyn utan belöningarna fanns det ingen anledning för Blizzard att låta spelet ta slut efter första genomspelningen.

Ska man hårddra resonemanget är egentligen inte Diablo 3 mer än en väldigt avancerad variant av Facebook-spel som exempelvis Mafia Wars

Nu har jag nämnt belöningssystemet så pass många gånger att det är dags att titta lite närmare på det. Vi kan börja med de achievements som dyker upp då och då i form av en vackert utsirad text i nederkanten på skärmen. Här finns de vanliga tråkiga belöningarna jag får för att ha nått en viss punkt i storyn, men också belöningar för att jag lyckas med allt från att döda ett visst antal fiender på viss tid till att förstöra en viss typ av föremål. När det gäller fiendeslaktande finns det till och med ett par personliga rekord jag kan slå om och om igen: X antal fiender i en smäll, X antal fiender på viss tid, ha sönder X antal föremål på viss tid. Att uppgradera smeden eller juveleraren till viss nivå belönas också med achievements.

Inte heller achievements tar slut efter en genomspelning. Halvvägs in på den andra av de fyra svårighetsgraderna har jag fortfarande utfört mindre än en tredjedel av spelets prestationer. Med högsta sannolikhet är en del av dessa bundna till en viss klass (det finns fem olika som alla har en manlig eller kvinnlig inkarnation), men hittills har jag inte märkt att jag fått någon sådan. Vilket i sin tur är något form av bevis på hur många belöningar jag överöses med. De är så många att jag inte kan hålla koll. Faktum är att jag behöver använda spelets inbyggda procentmätare för att kunna hålla koll på hur många jag har samlat.

En kvinnlig barbar i jakt på loot

Level ups är i Diablo 3 inte något jag behöver reflektera särskilt mycket över. Särskilt inte på de högre nivåerna, där jag redan låst upp de flesta förmågorna. Det finns inga poäng att fördela ut på vad min karaktär ska bli duktig på. Istället behöver jag bara bry mig om att ta fram skills-menyn de gånger en level up låser upp en ny förmåga som jag vill använda, något som i mitt fall händer varannan eller var tredje level up nu under andra varvet av spelet. Level up är också betydligt mer sällsynt än achievements.

Level ups och achievements är dock bara små petitesser i det stora sammanhanget. Den viktigaste belöningen sitter i att slakta fiender och få ny utrustning och vapen till din karaktär och dennes följeslagare. Här finns det horder, svärmar och flockar av vanliga fiender men titt som tätt springer jag även in i sällsyntare kreationer. Ibland har dessa små historier kopplade till sig, men de har alltid massor av pengar och massor av spännande föremål att lämna efter sig. En vanlig fiende tappar nästan alltid något efter att man dödat den – pengar, lite hälsa eller ett sämre vapen – medan de sällsyntare fienderna tappar ett sällsynt vapen OCH allt det andra. Allting fördelas i små prydliga högar som jag snabbt plockar upp.

Samma sak händer när jag öppnar kistor. Ibland är det bara en liten hög med pengar som ramlar ut, men ofta flyger det upp saker, nästan som ur en magikers hatt, den ena färggranna prylen följer efter den andra tills halva bilden är fylld av små högar. Det skulle vara jättelätt att hoppa över steget där jag samlar upp föremålen, att bara låta pengarna och föremålen hamna i min skattkista så fort jag dödat en fiende eller öppnat en kista, men då hade man helt missat poängen.

Jag tror det är något fundamentalt i att vara människa som stimuleras när vi samlar in alla föremålen som hamstrar och sedan teleporterar oss till staden om och om igen för att sälja alla skräpföremål vi plockat på oss till stadens försäljare. Jag får ofta mer i en enda pengahög än vad hela min väska med skräpprylar är värd i min favoritbutik – trots det väljer jag alltid att lägga den extra tiden som det faktiskt innebär på att sälja grejerna.

Apropå försäljning, den sista delen av belöningssystemet som jag tänker ta upp är just att sälja saker. Auktionshuset med spelpengar är öppet och strax öppnas även auktionshuset där man kan sälja prylar för riktiga pengar. Här finns det så klart möjligheter till att tjäna någon krona för de som är riktigt duktiga och har riktigt mycket fritid att lägga på Diablo 3. Det är med stor spänning jag ser fram emot att bevittna hur auktionshuset kommer att utveckla sig. Vilka prylar kommer bli dyra och eftertraktade? Vilka priser i riktiga pengar kommer människor vara beredd att betala för att få tag i ett nytt vapen eller rustning? Kommer folk kunna försörja sig på att samla föremål i spelet? Hur stor kommer den här ekonomin att bli? Det viktiga är egentligen inte om det verkligen finns en realistisk möjlighet att tjäna pengar på att spela Diablo 3 eller ej, det viktiga är att folk TROR att chansen finns. Det blir i sig en drivkraft till att fortsätta spela spelet.

Inledningsvis hävdade jag att Diablo 3 var knark. Det uttalandet må vara en smula överdrivet, men faktum är att alla dessa belöningar påverkar oss mer än vad vi kanske tror. Att ständigt uppnå nya delmål stimulerar även våra hjärnors belöningssystem som i sin tur ger belöning i form av lyckokänslor. Det är för övrigt det här fenomenet som vissa hävdar leder till datorspelsberoende.

Det kan tyckas märkligt att man utformar ett spel så att det kräver fyra hela genomspelningar innan man nått det definitiva slutet

Nu tror jag inte att Diablo 3 kommer göra människor till missbrukare, däremot är jag övertygad om att en och annan person kommer att gå och lägga sig någon timme senare än tänkt bara för att hen vill göra “en sak till” i spelet. Vår drivkraft att ta oss vidare i spelet är starkt bunden till belöningarna vi får istället för att vara bunden till en vilja att utforska spelvärlden som många andra spel är. Ska man hårddra resonemanget är egentligen inte Diablo 3 mer än en väldigt avancerad variant av Facebook-spel som exempelvis Mafia Wars. I Mafia Wars får du också alla belöningar som Diablo 3 besitter (bortsett från möjligheten att tjäna pengar) genom att klicka på musen upprepade gånger. Den stora skillnaden är egentligen bara att Mafia Wars är textbaserat.

Jag kan låta väldigt fördömande mot de som spelar Diablo 3, men jag har som sagt själv redan spelat igenom spelet en gång och är en bra bit inne på andra genomspelningen. Jag tycker att det är sunt att ifrågasätta sitt spelande när det börjar gå i cirklar. Vad vill jag egentligen få ut av att spela något jag precis har klarat en gång till? För min egen del har jag kommit fram till att jag egentligen bryr mig väldigt lite om vilken level och vilka kläder min karaktär i spelet har. Faktum är att jag under skrivandet av denna artikel, i kombination med ett par dagars uppehåll från Diablo 3, mer och mer tappat suget att fortsätta spela.

Möjligen beror mitt avhopp på att jag valt att spela spelet ensam. Blizzards sista trumfkort för att få oss att sitta klistrade framför deras spel är nämligen trycket från kompisarna. Alla kan inte vara sugna på spelet varje kväll, men någon i kompisgänget är det alltid och du vill inte halka efter dina kompisar i spelet för mycket. Eftersom kompisarna som spelar spelet drog ifrån mig redan de första dagarna (då jag inte hade tid att spela själv) så slipper jag den typen av grupptryck.

Diablo 3 är fullt av belöningar. Någon kan kanske till och med tjäna ordentligt med pengar på att spela det. Men jag kommer inte att bli rik på Diablo 3 – jag ska försöka bli rik på andra spelupplevelser istället. Diablo 3 är avklarat en gång. Jag kanske klarar även andra varvet någon gång, men just nu vill jag ha något mer annat än klick, klick, klick – belöning.

Skrivet av Jonas Hrimfei

Just nu: Diablo 3 varvas med lite Gravity Rush till Playstation Vita. I veckan ska även Nordic Game besökas.

Mail | Facebook | More Posts (22)