-
Veckans fråga v. 21: Vilket spel skäms du mest över att du aldrig klarat?
16 Comments »Posted in TextMay 22, 2012
Att spela är att utmana sig själv och att i sin tur inte avsluta ett spel är lite av ett personligt misslyckande i många spelares ögon. Nu vill vi höra vilket ofärdigt spel som du ångrar mest att du aldrig klarade.
Veckans fråga handlar om fördjupning genom att motivera sitt helt fria val och i samma svep stegvis ge andra läsare insikt om vem man är som spelare. Veckans fråga kommer till stor del att fokusera på er läsares personliga uppfattningar om saker i spelvärlden och i slutänden hoppas vi att alla har bjudit på sig själva lite med trevliga, roliga och intressanta synvinklar och livshistorier.
Veckans fråga är:
Vilket spel är skäms du mest över att du aldrig klarat?Vi nöter av spel ett efter ett. Vi utmanas av dem och vi övervinner dem men ibland går det inte som man tänkt sig. Något gjorde plötsligt att man aldrig avslutade sitt äventyr. Det kan bero på att utmaningen blev för hög men även på att saker och åtaganden som kom emellan. Tiden går och nya spel inhandlas samt spelas vilket gör att det där ofärdiga glöms bort allt mer. Det är det där spelet som du alltid har i bakhuvudet och som du vet att du borde spela igen.
Den här veckan fokuserar vi på de där spelet som du aldrig klarade av. Vi vill veta vilket spel det var och varför. Det vore även kul att veta vart i spelet det blev tvärstopp. Som ni säkert förstår räknas inte “jag tröttnade” eller “det var dåligt” utan här talar vi om spel som ni innerst inne ville fortsätta spela men inte kunde av ena eller andra anledningen. Vilket spel har i tvingats avbryta abrupt och sen aldrig lyckats återvända till trots att ni egentligen ville? Vilket spel önskar du att du såg slutet på men aldrig fick nöjet att beskåda efter det var din egna fingrar som slutförde uppgiften?
Skrivet av Alexander Cederholm
Just nu: GAMEcore.se fyller 10 år! Hurra! Det är helt otroligt att det gått tio år. Nästan en tredjedel av mitt liv är vigt åt denna hemsida.



I mitt fall är det Final Fantasy 9 till PlayStation 1.
Jag lånade det av en vän i högstadiet,, började lira.. kom långt, levlade som en dåre, kom slutligen till slutet efter en mängd sidequests och dylikt. Slaktade sista bossen (trodde jag) tills jag insåg att “ojdå, det var inte sista bossen härk om en till”.
Den grabben inledde med attacken “Grand Cross” som gav mig en chans att få varje negative status ailment. Inklusive death eller doom…3/4 av mina partymembers fick death.. den enda som fortfarande stog upp hade:
Confused och Berserk, så jag knde inte kontrollera henne överhuvud taget.. bara titta på när hon levde sitt eget liv… och slog på sig själv. Hon hade även Poison…… samt Doom.. så hon dör om cirka 10 sekunder.
HURRAH!
Jag satte mig ner och tänkte “Jag måste skaffa ribbons”.. detta då ribons protectar mot negativa status effekter, så jag börjadem itt egna quest att skaffa ribbons till hela partyt… samt levla från cirka 60 till åtminstånde 80 eller mer.
Jag hade precis fått mina ribbons till allihopa, och levlat till mellan 80-90… skulle till skolan, varpå vännen jag lånade det av ringde (innan skolan) och behövde få tillbaka spelet, han skulle flytta hade hans föräldrar plötsligt berättat för honom, så han var lika oförberedd han med.
Jag tror mitt PS1 finns kvar i förrådet hos päronen nånstans, om det gör det, och minneskortet är kvar bör savefilen fortfarande finnas kvar där nånstans.
MEN.. storyn slutar inte där heller.
Jag har ju länge velat klara av FF9, så jag tog den lite mindre omtyckta vägen.. ja, jag gick så långt att jag tankade en emulator till PlayStation, och tankade spelet. Förlåt Squaresoft,
Jag började spela igen… men när jag kom till cd3 (av 4) så var den korrupt, vilket förstörde hela sparfilen.
…nytt försök, nya filer… kom till cirka cd3 igen… sen krashade datorn, inte pågrund av spelet.. men jag spelade ju inte 24/7.. ja råkade bara ha kommit ungefär till cd3 nder den period som datorn gav upp….
Sen dess har jag insett att det är mitt öde att aldrig få ha klarat av FF9 från start till slut.
Suck!
/Solstickan
PS3 och nedladdningsbart är din vän. Inga skivor som kan gå sönder eller sparfiler som man råkar ta bort (så lätt åtminstone). Och om inte det, köp spelet på skivor. Det är helt klart värt det!
Har inte var PSet, har inga dosor kvar, har knappast ett PS3, och minus 19 på kortet.
om det blir av så är det emulator för mig.. men efter alla dessa misslyckade försök har jag gett upp hoppet, och har dessutom en radda fler spel som står på kö redan så.
I used to play Steel Battallion when I was a kid at a friends house. We tried so hard and were pretty skilled with the controls. Haven’t seen that game for a while until I spotted it at a flea market. So bought it right up.
It has been 9 years of wanting to beat that game.
http://gamersushi.com/wp-content/uploads/2010/09/1steel-battalion.jpg
Also, pretty bummed that I never finished Teenage Mutant Ninja Turtles: THE GAME for my NES back in 98. :/
Som Zelda-fantast skäms jag över att aldrig ha klarat Twilight Princess. Jag började spela det när det släpptes till Gamecube, men sen har det bara glidit undan för undan mellan alla andra spel som lockat.
Samma har. Slutade spela forsta gangen nar jag var i slottet pa slutet (av nan outgrundlig anledning). Borjagde igen typ 5 ar senare (det var det jag loggade pa GC) men slutade spela dar med. Kanske tar upp det nan gang igen, hade tankt att jag kunde anvande loggen for att komma up-to-speed da, men den forsvann med gamla GC antar jag. Har nyss aterupptagit Skyward Sword efter nagra manaders upphall, tanker inte lata samma sak handa till ett Zelda till!
Jag har påbörjat och lagt ner Chrono Cross tre gånger. Jag slutade aldrig för att det var dåligt, tvärt om skulle jag aldrig försökt tre gånger om jag inte tyckte om spelet. Men det är alltid någonting, något annat som måste göras, något viktigt som tar min, sen, efter en veckas eller tres avbrott har jag helt enkelt svårt att plocka upp spelet igen.
Solstickan: det lät lite motigt, men du har ju iaf klarar av 99% av spelet
Själv så skäms jag lite över att som zelda-fantast inte har klarat av Majoras Mask..
Det är samma historia där som för dom flesta andra, jag har börjat att spela säkert 3-4 ggr och kommer 5-7 timmar in i spelet, sen är det något annat som tar över och jag faller ur storyn mer och mer vilket gör att jag aldrig riktigt kommer in i det..
Men one day!
Jag stör mig oerhört mycket på mina avklarade 98 procent i Lemmings 2: The Tribes. Banan jag aldrig kunde klara hette dessutom “So close but so far away” för att strö lite extra salt i såren. Jag är oförmögen att komma på hur man klarar den banan med enbart en lämmel kvar i livet. De flesta banor tenderar vara enkla om man bara behövde sköta en lämmel men inte den här. Det har stått still sen 1995.
Skäms. Fel ord för mig, men okej.
1. Twilight Princess. Tydligen var det en dum idé att slutligen inte orka med skiten mer precis innan spelets bästa, och sista, slott.
2. Elder Scrolls: Oblivion. Lätt ett av de bästa spelen någonsin. Flera mil bättre än Skyrim. Spenderade väl ett par hundra timmar i det. Men undvek sista delen av huvudstoryn. Vet inte varför.
3. Secret of Mana 2, eller Seisen.. Sensutsu.. Dekubukbuschmuk 3. Ingen aning. Det. Det som aldrig släpptes här.
4. Klarade ej Golden Eye 007, samtliga nivåer, på samtliga svårighetsgrader. Trots seriösa försök.
5. Secret of Monkey Island Special Edition. Varsågod Alex.
Ehm…. troligen fler.
Braid. Har hört att hela anledningen att spela spelet kommer på slutet dessutom, men ändå har det alltid prioriterats undan trots att det funnits med på spellistan längre än något annat spel.
Inte för att jag skäms så mycket, men jag borde ta itu med Dragon Age: Origins igen. När det spelet släpptes hade jag mycket att göra, och Mass Effect 2 kom några månader senare, så det har inte blivit mycket mer än att jag klarat alla Origin-uppdrag.
Någon dag… Kanske nästa höst. Ah, och Planescape: Torment borde jag också återvända till. : D
Morrowind har jag aldrig klarat. Vilket är lite konstigt då det är ett av mina favoritspel. Å andra sidan är det egentligen inte alls särskilt konstigt då det finns så mycket annat att göra utöver huvuduppdragen.
Sedan finns det mängder av spel där jag kommit fram till sista bossen/grottan/etc för att sedan bara lägga av. Exempel: Devil May Cry, Starfox Adventures, Halo 2, Persona 4. De flesta lär jag väl aldrig röra igen, men Persona 4 ska jag försöka att fixa någon gång.
Precis som Sylian så tänker jag någon gång försöka spela igenom Planescape. Det är väl mest det att det känns som ett spel som kräver en hel del engagemang om man ska få ut något av det. Kanske nu i sommar.
Åh, Grim Fandango har jag aldrig klarat. Spelade förvisso inte så länge.
Chrono Trigger. Men en vacker dag ska jag orka ända till slutet!
Ärligt talat. Skall man behöva sätta Street Fighter 4 på näst lättaste för att ha nån chans mot sista bossen? =P
Jag saknar den tiden då spelen var lite lättare, men som inte sade vad man skulle göra.
Oj, det har blivit många halvt avklarade spel genom åren. Men det jag skäms mest för är Shining Force till Mega Drive. Jag har klarat det 2-3 gånger tidigare, men jag klarade det inte när det räknades. Vi i TV-spelsföreningen Terebi Ge-mu firar alltid Winter-een-mas i slutet av januari genom att klara så många spel som möjligt under en helg. Jag hade lite kaxigt hävdat att jag utan problem skulle hinna igenom Shining Force och ett par spel till, men det visade sig vara ett mer omfattande projekt än vad jag hann med under helgen (jag hade dock börjat fredagen med ett par kortare spel). Jag körde fast och kunde inte ta mig förbi en strid eftersom jag satsat på att levla fel karaktärer. Så nu måste jag inleda nästa års Winter-een-mas-helg med att powerlevla mina fåglar och distansskyttar så jag kan ta mig vidare.