Strategi i blå overall

Om Red Faction: Guerilla skulle få barn med Command & Conquer är jag övertygad om att avkomman skulle bli Starhawk. Resultatet är ett realtidsstrategispel (RTS) sett ur tredjepersonperspektiv s om utspelar sig i rymdwesternmiljö bland gruvarbetare, mutanter, mechs och häftiga svävarcyklar. Det kan inte bli coolare. Det är smutsigt och grovt, men med en viss estetik som tilltalar. Som arbetarson känner jag mig som hemma och även om pappa aldrig sprungit runt med en gigantisk mech är jag övertygad om att även han skulle inse fördelarna med arbetssättet.

Kombinationen av tredjepersonsskjutare och strategi är ingenting nytt. 2006 kom The Outfit till Xbox, ett andra världskrigspel där man fick möjlighet att köpa sig fordon och olika bombanfall. Mercenaries 1 och 2 erbjöd ett liknande koncept och senast lekte Brütal Legend rejält med de här koncepten och erbjöd ett mer truppbaserat strategimoment bland all tredjepersonsaction. Men där de förstnämnda spelen mer fokuserade på förstörelse med hjälp av olika hjälpmedel från skyn och Brütal Legends fokus låg på storskaliga slag där man  behövde hålla reda på trupper fokuserar Starhawk mer på möjligheterna av strategiskt tänk kring placering av byggnader, murar, skytte- utkikstorn. Just utkikstornen kände jag var en skänk från ovan, vilket det bokstavligen är eftersom allt skickas ned på marken från rymdskeppet som är i omloppsbana ovanför planeten man strider på. Jag vet inte hur många gånger i Battlefield som jag antingen önskat mig ett torn där jag befann mig eller funnit de befintliga tornen vara i fel position. Nå, här kan jag bestämma själv vart jag vill ha det och på köpet får jag ett prickskyttegevär som ligger på toppen och väntar. Bekvämare kan det inte bli.

Jag vet inte hur många gånger i Battlefield som jag antingen önskat mig ett torn där jag befann mig eller funnit de befintliga tornen vara i fel position.

Kampanjen är en slät historia som är mer av en tutorial för den riktiga guldklimpen – flerspelarläget. Ingenting nytt direkt innehåll erbjuds till skillnad från kampanjen men spelmekaniken kring det strategiska tänkandet sätter tillräcklig med snurr på den trötta onlinefunktionen som inte heter Call of Duty eller Battlefield. Alla i laget har möjlighet att bygga förråd för vapen och ammunition. Man kan även kalla in höga murar, försvar- och utkikstorn samt fordonshangarer för mechs och stridsvagnar. Allt möjligt tack vare rift-energin som är spelets pengaresurser och markerar begränsningen för hur mycket man kan bygga. Bygget sker inom ett visst område från sin kraftstation som i början är spelarens huvudbas, men det går att bygga mindre utposter på kartan där det finns möjlighet att uppföra en ny kraftstation. Allt inom ramarna för hur ett RTS tenderar att fungera.

Det gäller att tänka strategiskt om vart man placerar sina konstruktioner och hur man bäst går till väga för att försvara dem. Vart skall jag placera mina murar t.ex? Det sätter andra krav på spelarna än i spel där allt redan är förutbestämt. Då handlar det mer om att utnyttja det som finns på bästa sätt. Här gäller det att först att tänka på vad och hur man vill ha saker för att sedan utnyttja det på bästa sätt och då i förhoppning att man planerat tillräckligt väl innan. Det är inte lätt alla gånger, men just det är den friska fläkten med spelet: att det inte är enkelt. Starhawk utmanar de små grå och inte bara reaktionsförmågan.

Spelmekaniken kring det strategiska tänkandet sätter tillräcklig med snurr på den trötta onlinefunktionen som inte heter Call of Duty eller Battlefield. Alla i laget har möjlighet att bygga förråd för vapen och ammunition. Man kan även kalla in höga murar, försvar- och utkikstorn samt fordonshangarer för mechs och stridsvagnar.

Tänk er nu följande scenario som jag varit med om. Fienderna stormade basen i jakt på mitt lags flagga. De svärmade runt flaggan som endast vaktades av en liten skara modiga soldater. Vi övriga väntade på att få spawna tillbaka och när det vad dags hoppar man in i en kapsel som rusar mot valfri punkt på marken. Detta ger en möjlighet att styra kapseln något och med lite finess kan man i teorin landa på en motståndare för extra poäng. Det är en kul detalj men väldigt svårt att lyckas med. I vilket fall som helst stormade vi inte iväg mot vår bas för att hindra flaggstölden. Vi insåg snabbt att det skulle vara lönlöst. Istället tog vi tillfället i akt att försöka förhindra fienden att få flaggan med sig hem. En av oss byggde en mur med en port rakt över vägen ut ur basen och under tiden byggde vi övriga ytterligare en mur en bit bakom den och fyllde mellanrummet med automatiska kanontorn. Vi hann precis bli klara när fienden kom rusandes på sina svävarcyklar med vår flagga i sina smutsiga händer. De mötte första hindret och rusade genom porten för omedelbart mötas av en vägg utan port och ett kulregn som blixtsnabbt förvandlade dem till schweizerost. Efter den händelsen blev de mer försiktiga och bytte strategi genom att alltid ha med sig en pansarvagn för att göra hål i murarna, vilket då i sin tur tvingade oss att tänka ut en ny strategi. Jag upplevde det som väldigt kreativt, men givetvis beror det också på vilka man spelar med. En del är betydligt mer Call of Duty-skadade och anser att den bästa strategin alltid är att skjuta sönder allt och alla. Bygga förråd och depåer för fordon är liksom inte deras grej. Kanske det kommer att infinna sig en balans med tiden när alla lär sig spelet ordentlig eller kommer det dö ut när nästa spel med multiplayer dyker upp. Det vore synd då få spel fångar upp spelaren tillräckligt länge. Förutom Call of Duty och Battlefield är det få multiplayerspel som lyckas få spelarna att stanna kvar. Jag kan inte riktigt komma på något som kan konkurrera med jättarna och det är synd för att Starhawk erbjuder något nytt och speciellt som är värt att uppmärksamma om är sugen på ett mer taktiskt lagt actionspel som innebär mer än att bara springa runt med snabba avtryckarfingrar.

Skrivet av Henrik Kanbjer

Just nu: Henrik har slutat på GAMEcore.se men kan komma att återvända i framtida gästkrönikor.

Mail | Twitter | More Posts (15)