Fingra på motståndet

Att spela ett FPS på en bärbar konsol med två styrspakar är en intressant upplevelse. Inte för att själva styrningen är annorlunda utan för att perspektivet är nytt. Det gäller inte bara FPS; alla spel som jag tidigare spelet på en stationär konsol får ett helt nytt perspektiv på en bärbar. Det känns som att jag spelar med miniatyrer. Jag fick chansen att provspela tre nivåer av kommande Resistance: Burning Skies till Vita och mina första intryck var just hur litet allt verkar. Jag styr en liten miniatyrbrandman som vid en utryckning kommer i kontakt med miniatyrutomjordingar och som jag får skjuta på med miniatyrvapen eller slå på med en miniatyryxa. Det hindrar mig inte på något vis från att njuta av spelet utan det är bara en upplevelse som jag inte varit med om tidigare. Gulligt, som min sambo skulle ha sagt, eftersom allt i miniatyrform automatiskt blir söt och gulligt enligt henne.

Är det dessutom gulligt vill man ju gärna få röra vid det. Kanske plocka upp det i sin famn och gosa lite. Nu erbjuder inte Vitan den möjligheten, och frågan om miniatyr-chimeras är tillräckligt gosvänliga låter jag någon annan svara på. Det jag däremot fastnade för återigen är pekskärmen och de möjligheter som erbjuds genom att använda sina medfödda pekpinnar.

Jag styr en liten miniatyrbrandman som vid en utryckning kommer i kontakt med miniatyrutomjordingar och som jag får skjuta på med miniatyrvapen eller slå på med en miniatyryxa

Jag inser mer och mer hur onödiga jag upplever att de fyra standardknapparna på konsolen är. De är i de här fallet fyra överflödiga plastknappar som ersätts utav ikoner på skärmen. Nå, helt överflödiga är de väl inte, men de blir mer en distraktion från skärmen, där spelet är här och nu när jag spelar. Vill jag gräva ned brandyxan i en fiendeskalle finns ikonen ständigt där på skärmen i form av en inringad yxa.  Det är tydligt och jag upplever det smidigare att snabbt sätta dit fingret än att försöka komma ihåg vilken knappt som gör vad. Reaktionen blir mer instinktiv oavsett om det rör sig om närstrid, en dörr som ska öppnas, en strömbrytare som ska aktiveras eller om att jag vill nyttja vapnens alternativa egenskaper. Ett vapen har en underliggande granatkastare och istället för att behöva skifta mellan två lägen eller ha sin egen knapp använder man sekundärvapnet genom att peka på skärmen där granaten ska landa. Systemet är simpelt och adderar mycket till upplevelsen. Samma sak med ett hagelgevär, som även fungerar som ett armborst. Sätt fingret ovanpå vapnet och dra ned längst med vapnet för att dra strängen bakåt och ladda armborstet.

Jag upplevde inte heller att precisionen blev lidande med detta system – mina stora händer och det upplevda miniatyrformatet till trots. Kanske kan detta vara något som blir mer problematiskt i senare nivåer om fiendeantalet ökar på skärmen, men inte så länge jag spelade i alla fall. I vilket fall som helst ger touch-kontrollerna en känsla av att man är närmare spelet, att man inte distraheras från upplevelsen genom att behöva förflytta fingrarna till en statisk knapp.

Kontrollupplägget är en intressant fusion av den traditionella handkontrollen och de touch-baserade kontrollerna som används i de mobilanpassade spelen. Resistance: Burning Skies visar bara i en förhandstitt vägen på hur underhållande och bra det kan göras. Skjuta och mosa rymdvarelser med genom att peta på dem? Ja varför inte, för det ska vi erkänna: vi gillar väl alla att ha ett finger med i spelet.

Skrivet av Henrik Kanbjer

Just nu: Henrik har slutat på GAMEcore.se men kan komma att återvända i framtida gästkrönikor.

Mail | Twitter | More Posts (15)