Skrattretande stereotyper i Binary Domain

Binary Domain är ett försök till västerländsk action gjort av japanska utvecklare. Det fungerar faktiskt riktigt bra och spelet gör vad det ska, men på vissa punkter skiner det igenom att det är utvecklat i det förlovade landet Japan.

”Gaijin” är ett ord i det japanska språket som betyder ”utlänning”. Gaijin används för alla icke-japaner och i Japan står utlänningar utanför det sociala systemet. De accepteras inte riktigt som en del av samhället, det finns hela byggnader där lägenheter endast hyrs ut till utlänningar så att de alla är på samma ställe och de anses vara allmänt konstiga. I anime och manga är alla “konstiga” karaktärer utlänningar och alla är stereotypiskt blonda och blåögda. Detta koncept om gaijin lyser starkt igenom i Binary Domain, för varenda karaktär i spelet är en stereotyp. De japanska fördomarna märks tydligt och de drar ner ett annars välskrivet manus och intressant karaktärsgalleri.

Jag kan inte låta bli att skratta åt att de olika karaktärerna verkar förkroppsliga varenda existerande fördom om utlänningar.

I Binary Domain stiftar vi bekantskap med Rust Crews, FN:s anti-AI styrkor. Eftersom det är en internationell styrka består den av en mängd olika nationaliteter och jag kan inte låta bli att skratta åt att de olika karaktärerna verkar förkroppsliga varenda existerande fördom om utlänningar. Som om Sega tagit en lista med stereotyper och bockat av den.

Huvudpersonen Dan och hans kompanjon Bo är typiska jänkare. Bo är en ultrabiffig, lång och gapig afroamerikan med den personlighet som afroamerikaner allra oftast porträtteras med: kaxig, en skopa självförtroende för mycket och med väldigt speciell humor. Dan är den ultimata actionhjälten, den positive protagonisten som följer sina egna regler och svarar ”Tell your mama I love her” när antagonisten frågar honom om hans sista ord.

De två britterna är amerikanernas direkta motsatser: professionella, stela och helt utan humor. Med torr accent ser britten Charlie till att reglerna följs och att uppdraget slutförs på rätt sätt. Han finns där som en partyförstörande tråkmåns-motpol till amerikanerna. Porträtteringen av européerna fortsätter med en robot som bryter horribelt på franska och slänger ur sig klyschiga ”Mon Dieu!” och ”Sacre Bleu!”. Kinesen Fau arbetar endast och släpper inte någon innanför sitt skal. De japanska karaktärerna, som ändå är de ”onda” i spelet, framställs som smarta, trofasta och dedikerade till sitt uppdrag.

Saken med Binary Domain är att spelet fungerar, med stereotyper och allt.

Saken med Binary Domain är att spelet fungerar, med stereotyper och allt. Spelet är välgjort och manuset välskrivet, vilket gör att man lätt kan bortse från att spelets karaktärer är ärkestereotyper. Det är väldigt tur, för annars hade spelet blivit skrattretande. Som det är nu kan du som spelare välja om du vill lägga vikt vid att spelets rollinnehavare är stereotyper. Det är många som kommer att spela Binary Domain och aldrig reflektera över detta faktum, men det är också många som kommer att lägga märke till och störa sig på det. De flesta som jag har diskuterat spelet med har nämnt det lite i förbifarten och jag själv anser att det är bakåtsträvande tänk. Om spelindustrin vill ligga i framkant och skapa produkter som accepteras som något annat än leksaker eller någon form av sämre underhållning, då anser jag spel med sådana har stereotyper måste sluta skapas. Spel med persongallerier som Binary Domain gör att spelmediet står still och stampar på samma ställe istället för att utvecklas.

Binary Domain är ett helt okej spel. Det är en välgjord tredjepersonsskjutare med en rätt så intressant story och jag tycker absolut att du ska spela det om du uppskattar välregisserade actionspel. Dock får du vara beredd på att karaktärerna är – som jag beskrivit i denna text – schablonbilder. Du får antingen acceptera det för vad det är eller låta bli att spela spelet.

Skrivet av Fanny Nordgren

Just Nu: spelar jag League of Legends varvat med Tomb Raider.

Mail | Twitter | More Posts (28)