-
Multiplayer i alla spel? Ja, gärna det!
25 Comments »Posted in TextMay 28, 2012
2012 är det snarare regel än undantag att man lägger till något sorts multiplayer-läge i det spel man släpper. Detta innebär också att spelserier som från början kanske inte var berikade med detta får sitt läge, och utvecklarna finner hela tiden sätt att försöka integrera det i spelets innehåll. Att spel som Call of Duty, Gears of War eller valfritt bilspel har ett tävlingsmoment mot andra spelare accepteras direkt av olika anledningar: Och en av de starkaste är helt enkelt att spelserierna alltid haft det. Men så fort en spelutvecklare pratar om att inkludera multiplayer i en spelserie som tidigare inte varit synonym med det hörs kritiska röster. Och avslöjar de att de inte ska ha det så känner sig någon tvunget att skriva “skönt” – som att inkluderandet av det på något vis hade hämnat kvaliteten på resten av spelet.
En vision är en vision – ett multiplayerläge dödar inte massa andra strålande idéer om spelföretaget prioriterar rätt under spelets utvecklingstid.
Jag tänkte gå så långt som att påstå att jag skulle vilja ha någon form av multiplayer i alla spel. Eller åtminstone att det skulle fungera i alla spel. Innan “nej-aldrig-i-livet”-sidan nu börjar fila på sina argument, något jag ser fram emot, tänkte jag lyfta fram mina och det första argumentet är självklart att det alltid kommer att handla om vad spelutvecklarna hittar på. Multiplayer må vara synonymt med Team Deathmatch, King of the Hill och olika versioner av Horde-konceptet, men om man ser förbi det uppenbara så kan spelutvecklare med all säkerhet komma på saker som vi inte kan tänka oss på förhand.
Därför blir det extremt bakåtsträvande att tro att exempelvis ett Super Mario eller Zelda inte kan fungera online. För det kommer enbart att handla om vilka möjligheter utvecklarna ser. Här finns chansen att utforska ny mark – och sådan är givetvis alltid förknippad med försiktiga steg och risken att man gör misstag. Men det är steg jag tycker utvecklarna ska våga ta. För om man säger såhär: Hade Skyrim varit ett sämre spel om det varit exakt som det är, men också haft någon form av multiplayer? Och när ett Zeldaspel tar slut, vore det inte ganska roligt att kunna återvända till Hyrule online då och möta eller samarbeta med andra? Man behöver inte använda samma koncept som alltid funnits eller ens känna ett tvång att göra något monumentalt; låt simplare saker som exempelvis minispel vara online medan resten av äventyret är för en enskild spelare. Då får man en utveckling som gör att spelet har ett mervärde även efter att man klarat själva storyn.Ett annat argument som ibland tas upp är det här att man hellre ser att utvecklarna “lägger ner tid på soloäventyret”. Här har dock jag extremt svårt att tro att den spelupplevelsen skulle bli radikalt annorlunda bara för att teamet utvecklar ett flerspelarläge vid sidan om. I alla fall när det gäller stora och etablerade team. En vision är en vision – ett multiplayerläge dödar inte massa andra strålande idéer om spelföretaget prioriterar rätt under spelets utvecklingstid. Det finns givetvis de som tycker att multiplayer är hemskt onödigt eftersom de inte spelar det ändå, men kanske kan nya djärva grepp få även sådana spelare att testa på det. Som sagt: Man behöver inte tro att multiplayer per automatik resulterar i samma sorts lägen som Call of Duty har. Åtminstone är det inte det som spelutvecklarna bör eftersträva.
Eftersom ett spel idag är en ganska styrd produktion innebär ett multiplayerläge inte heller att utvecklarna behöver stryka massa saker från manus, eller inte kommer på tillräckligt bra saker till spelets soloäventyr. Tvärtom ger ett multiplayerläge mer klirr i kassan eftersom intäkterna kan öka tack vare att man faktiskt adderar ett sådant. Det är inte så att resten av spelet blir lidande för att man bestämmer sig att det ska gå att spela online också.
2012 är ett spel en ganska dyr investering, och även fast jag kan känna mig väldigt nöjd efter ett kort, koncist och bra utfört spel så saknar jag ibland mervärde. Det är ingen tillfällighet att ett spel som Gears of War 3 har följt med mig in i detta år och fortfarande spelas frekvent. När jag klarat av allt som kan göras ensam finns det alltid nya matcher att spela online.
Jag vill ha ett soloäventyr för mig ensam, och så en förlängning när spelet är klart. Jag vågar påstå att detta faktiskt skulle fungera på samtliga spel.
Man ska också komma ihåg att onlinespelande inte nödvändigtvis inte behöver innebära de traditionella spellägena. Som jag skrev tidigare är det bara en utvecklares fantasi som sätter gränsen, och om jag får 25 timmar extra speltid i ett tävlingsinriktat onlineläge i ett Mariospel så tackar jag inte nej. Jag tror helt enkelt att det handlar mycket om en vanesak och om det kommer tre spel i en serie som tidigare varit online-fri så kommer vi vänja oss och tycka att det är helt naturligt.
Svenskutvecklade Mirror’s Edge är ett suveränt exempel på ett spel där huvudläge spelas själv, men där spelet sedan får mervärde av att tiden på banor sparas och laddas upp. Så man kan jämföra sig och tävla mot andra. Varför inte skapa ett Final Fantasy där huvudstoryn spelas ensam – precis som vanligt – men där ett minispel spelas mot andra och där man kan vinna vapen och rustningar av varandra? Portal 2 bevisar att co-op kan fungera utmärkt eftersom det läget är en helt annan upplevelse. Vi kan också addera GTA IV och Assasin’s Creed till den skaran av spel som försöker finna nya lösningar kring ett multiplayerläge.
Här ser jag snabbt hur serier som Silent Hill och Resident Evil direkt kan ta efter. Jag vill ha ett soloäventyr för mig ensam, och så en förlängning när spelet är klart. Jag vågar påstå att detta faktiskt skulle fungera på samtliga spel.
Helt enkelt: Alla spelserier borde våga ta steget ut i onlinevärlden – även de som vi vanligtvis inte förknippar med onlinespelande.
Skrivet av Conny Andersson
Just Nu: Dragonborn ger Skyrim nytt liv, Pokemon Snap är lika kul idag som för massvis med år sen och multiplayer i Black Ops 2 stjäl alldeles för mycket av min tid!
Mail | Twitter | Facebook | More Posts (28)
Share This Post
FÖLJ GAMECORE.SE
Följ oss på Twitter:
@gamecore_se
Mer på GAMEcore.se
-
Framstegets hamsterhjul
Jun 19, 2013, No comments yet
-
“Skådis-spelens” skådespel
Jun 17, 2013, No comments yet
-
Låt Mario Kart ta täten
Jun 16, 2013, 1 Comment »
-
Kan Titanfall ge Xbox en chans i öst?
Jun 15, 2013, No comments yet
-
Bonus! 94: E3 2013 – Finalen
Jun 13, 2013, 2 Comments »
-
Bonus! Avsnitt 93: E3 2013 – Nintendo
Jun 11, 2013, No comments yet
-
Bonus! Avsnitt 92: E3 2013 – Sony
Jun 11, 2013, No comments yet
hade Skyrim varit ett multiplayer-spel hade det nog varit svårare för tillverkarna att tillåta moddning.
Fast det behöver ju inte vara ett multiplayer-spel i alla aspekter. Säg en taverna, exempelvis, där man kan utbyta vapen och övrig utrustning. Det finns många möjligheter som ligger utanför dom traditionella ramarna vi är vana vid.
Jag har aldrig upplevt att problemet ligger i att folk inte vill ha multiplayer, utan att folk inte vill ha multiplayer bara för att. Det är just därför spelare börjar vrida sig i stolen när de hör om God of War 4 med multiplayer eller Mass Effect 3 för den delen. Ska det inkluderas och skrivas ut på fodralen ska det också göras ordentligt. Annars kan man likagärna låta bli.
Absolut. Det är lika mycket ett rop till spelutvecklarna att Multiplayer-delen ska tas på allvar, men samtidigt tycker jag då att den kan inkludera vissa “enklare” saker bara för att ta spelupplevelsen längre. Som möjligheten att byta utrustning med varandra osv. Saker som bara finns där för dom som vill grotta ner sig i det. Men det mest spännande är givetvis om man finner helt nya spelsätt – saker man ingen riktigt tänkt på och chockar med onlinelägen som man blir förvånad och intresserad av.
Eh, de flesta som inte ville ha multiplayer i ME3 ville inte ha det för att de kände att det skulle ta bort nödvändiga resurser från ME3 SP. Inte bara för att. Och det är just det som är problemet. I många fall så faller MP – spel väldigt platt i SP – delen och det är många som inte känner för att spela online, men ändå känner sig tvingade till det. Mass Effect 3 och deras EMS system är ett perfekt exempel. De sa att man inte behövde spela MP för att få över 4000 EMS, men det var ju en lögn…
Jag tror, på fullt allvar, att Single Player-delen i ME3, hade sett exakt likadan ut med eller utan Multiplayer. Som jag skriver i texten tror jag inte att ett online förstör den visionen som utvecklarna hade med enspelarläget ett dugg. Faktiskt.
Nog för att singelplayer delen hade sett likadan ut, men utan multiplayer hade man kunnat få maximal EMS genom singelplayer spelandet, så det ändrade ju hur enspelarläget utvecklade sig.
1. Resurser. Oavsett vad du tror så måste resurserna komma någonstans ifrån. Spel kostar redan idag för mycket, både att köpa och att utveckla. Istället för att slänga ännu mer resurser på dem bör man försöka gå i den andra riktningen.
2. Förvisso är det sant att alla spel kan ha en genomtänkt multiplayerkomponent om man bara ser till att försöka göra något vettigt av det. Men detsamma kan såklart sägas om vilken aspekt som hellst. Förstapersonsvy? Något slags strategiläge? RPG-mechanics! Och?! Vad spelar det för roll? Alla spel behöver inte och all spel ska inte göra allt.
1. Resurser. Oavsett vad du tror så måste resurserna komma någonstans ifrån. Spel kostar redan idag för mycket, både att köpa och att utveckla. Istället för att slänga ännu mer resurser på dem bör man försöka gå i den andra riktningen.
2. Förvisso är det sant att alla spel kan ha en genomtänkt multiplayerkomponent om man bara ser till att försöka göra något vettigt av det. Men detsamma kan såklart sägas om vilken aspekt som hellst. Förstapersonsvy? Något slags strategiläge? RPG-mechanics! Och?! Vad spelar det för roll? Alla spel behöver inte och all spel ska inte göra allt.
1. Jag förstår inte riktigt uttrycket “oavsett vad du tror?” Vad tror jag något fel? Allt jag presenterar är en tanke.
2. Absolut. Det jag vill komma ifrån är främst tänket att “Det kommer aldrig fungera i den här typen av spel…”
1. Jag använde “tror” eftersom du själv änvände ordet i ditt resonemang om multiplayerdelens effekt på resten av spelen. Det jag menar är, oavsett om det påverkar eller inte behöver resurserna komma någonstans ifrån, och att fler börar kräva ännu mer resurser att utveckla ser jag inte som positivt.
2. Jag håller med, men säg då inte alla om du inte menar alla.
Som jag skriver i texten och som Alex nämner nedanför: Ett spel får samtidigt mer resurser om det utvecklas ett onlineläge också. Men visst – spel kostar att utveckla och ibland kanske spelutvecklare behöver finna nya idéer snarare än dyrare lösningar. Liksom med film, där större budgetar inte per automatik betyder att storyn tjänar något på det.
Fast på sätt och vis menar jag “alla”. Och även om det finns undantag känns det väldigt dumt för texten att sitta och nämna enskilda exempel, också
Men som sagt, detsamma kan man ju säga om alla aspekter. Wii- och Kinect-kontroller, ska inte alla spel ha det också? För om man bara anstränger sig går det ju att göra något bra med dem precis som med multiplayer.
Fast det är ju en helt annan historia
Nu pratar jag ju specifikt om detta ämnet, jag kan ju inte dra in samtliga faktorer i en text om en sak jag har en åsikt om!
Jo, fast nu är det ju relevant eftersom det pekar mot att argumentet “det kan göras bra” inte är ett bra argument för att ha något specifict med i ett spel. Återigen, alla spel ska inte göra allt.
Att alla spel kan ha vettig multiplayer håler jag fullständigt med om, men det är inte ett argument för att alla spel ska ha multiplayer.
Något många glömmer är att multiplayer sällan “snor” resurser från enspelarkampanjer. I mångas värld hade singelspelarläget varit bättre och haft mer resurser om man inte gjort/lagt pengar multiplayer medan sanningen oftast är en annan. Pengarna och budgeten allokeras inte magiskt från en del av ett projekt till ett annat. Eftersom man väljer att skapa/pitcha ett multiplayer-läge så ökas även budgeten och resurserna för spelet men pengarna existerar enbart för att man budgeterat in en multiplayer-komponent. Det är inte magiskt förflyttade pengar som ändå hade existerat.
Precis. Som i filmvärlden där en budget kan ökas tack vare att man knyter ett namn till det, eller presenterar ett inslag som producenterna gillar och skjuter in mer pengar till (För dom vet att det genererar mer tillbaka).
Att utveckla multiplayer kostar pengar. För att bekosta det måste de antingen dra in på något annat, eller spendera med pengar på spelet och hoppas att antalet sålda spel ökar såpass att det blir värt det. Personligen är jag inte principiellt emot multiplayer i alla spel, men i vissa spel skulle nog utvecklarna tumma på sinlgeplayer för att bekosta multiplayer.
Låt oss säga att nästa Zelda-spel inkluderar multiplayer. Hur många extra exemplar skulle det sälja? Är det värt kostnaden?
Det är en intressant fråga. Men kommer man upp med ett multiplayerläge som är helt unikt och får folk inintresserade tror jag nog man kan sälja mer exemplar faktiskt.
Det räcker inte att sälja fler spel, försäljningen måste öka nog mycket för att täcka kostnaderna. I vissa fall sker detta nog, som kanske Diablo III, StarCraft II, Super Smash Bros. Brawl, New Super Mario Bros. Wii, etc. I andra fall leder nog multiplayer till minskad total vinst.
Vinstaffären är en viktig – men lite tråkig – del av hela jargongen. Den är givetvis något som utvecklare slåss emot, men jag som spelare är bara intresserad av ett så bra och komplett spel som möjligt
.
“…
så fort en spelutvecklare pratar om att inkludera multiplayer i en spelserie som tidigare inte varit synonym med det hörs kritiska röster. Och avslöjar de att de inte ska ha det så känner sig någon tvunget att skriva “skönt” – som att inkluderandet av det på något vis hade hämnat kvaliteten på resten av spelet.”
Exakt den tanke jag haft i flera år, och jag kan inte förstå dessa personers resonemang alls. Jag kände att Battlefield 3 fick sänkt betyg p.g.a. att solokampanjen haltade (vilket den i min mening inte alls gjorde), och detta känns inte på något sätt rättvist, om nu recensionsbranschen är rättvis på något sätt.
För övrigt, väldigt välskriven krönika, behaglig att läsa.
Det är väl på alla sätt att ett spel där recensenten anser att en del inte är särskilt bra även får ett betyg som reflekterar det?
Jo men att låta en frivillig “bonusdel” av spelet sänka snittbetyget är – ursäkta mig – absurt. Om den primära delen av spelet, vilket i Battlefield 3:s fall är Multiplayer, håller måttet och är väldigt underhållande, så bör spelet få betyg därefter. Det är som att sätta betyg på ett spel efter dess minispel. Det är som att så fort kampanjen kommer över en viss nivå i allvarsgrad och ansträgning så ska den även vara med i bedömningen. Hade DICE struntat i solokampanjen så hade spelet fått bättre betyg. Ska det vara så?
Ja, det ska det, om recensenten i fråga tycker det. Jag tycker att det är rimligt att bedöma hela spelet och inte bortse från de delar man ogillar för att kunna sätta ett högre betyg. Om de har lagt ner möda på att lägga till den här delen i sin produkt ska vi väl också bedömma den?
Vi tycker alla olika saker är relevanta för spelen. Jag skulle ge ett spel med bättre musik bättre betyg, andra bryr sig inte alls. En del bryr sig inte om single player, andra bryr sig inte om multiplayer. Att vi gör det är inte orättvist, det är bara olika smak.